Ett bekant ljud får mig snabbat att vända blicken mot tv:n. Ljudet av ett ljussvärd.
"Men vad är det med dig? Varje gång du hör något om Star Wars nämnas rycker du till."
Orden är min frus. Ett sminkmärke har lanserat en Star Wars-kollektion. Fånigt så det förslår egentligen. Fruns ord är skämtsamma men de stämmer också. Eller som den gången när en kollega hjälpte oss att flytta och skrattade gott åt kartongen märkt "Daniels Star Wars". Men att jag sitter och skriver dessa ord är faktiskt George Lucas förtjänst.
I sena tonåren fick jag chansen att vara med i ett spännande projekt som senare skulle få mig inse att det var journalist jag skulle bli. Sajten starwars.nu bildades av ett gäng kompisar spridda över Sverige inför premiären av "Star Wars episod 1: Det mörka hotet" 1999. Tanken var att sajten skulle vara en nyhetskälla på svenska för alla entusiaster. Strax efter bildandet sökte de skribenter och mitt 16-åriga jag tvekade inte en sekund att söka. Tänk att få skriva, bli publicerad! Och Star Wars! Filmerna hade följt mig sedan jag var liten och ständigt fascinerat mig med sitt raka berättande, snygga effekter och känsla för äventyr.
De flesta i redaktionen var ett par år äldre än jag, födda kring mitten och slutet av 70-talet. De arbetade med IT – som webbdesigners och utvecklare. Internet hade precis tagit sina första stapplande steg in i svenska folkets datorer och ingenting var omöjligt. Nyhetssajt, uppslagsverk och ett forum fanns på plats tidigt och tankarna om ett stort community där man som användare skulle kunna bygga sin egen karaktär och rollspela fanns i sin linda.
Innan Facebook, Instagram, Snapchat och Twitter blev vi stället där man som Star Wars-fan hängde. Projektet hamnade även utanför nätet. Inför varje ny filmpremiär köade vi i dagar utanför biografen Rigoletto i Stockholm och ordnade sedan en stor fest på Kulturhuset i samma stad med upp mot 400 besökare. Sponsorer från kända chips- och hamburgermärken strösslade ut freebies samtidigt som filmdistributören gav oss en ansenlig summa för "gott arbete". Morgonsoffor, tidningar och radioprogram stod i kö för att ha någon av oss som experter inför varje filmsläpp. Efter tredje filmen i prequel-trilogin kände vid att tiden inte räckte till och maj 2005 blev en naturlig slutpunkt.
Nu tio år senare träffas vi igen. Lite äldre, många med barn och huslån, men fulla av samma förväntan. 16 december har vi ett gäng biljetter på den nya IMAX-biografen i Stockholm. Och sajten – den la vi ut igen som ett nostalgiskt museum för några veckor sedan. Och för mig blev det mitt egna storslagna äventyr. Så tack George, för att du fick mig att våga ta steget och prova världens mest spännande jobb. Eller som Yoda skulle sagt – "do or do not, there is no try".