Jag vet inte om det var för att jag inspirerades av hennes upptåg eller om det var för att vi var så lika. Det är lätt att efterkonstruera och hävda att alla tokerier jag hittade på var hennes fel. Jag tror att jag föddes sån. Och till mina föräldrars illa dolda glädje uppfostrar jag nu själv en liten vilde som är egensinnig och vet vad hon vill. Skulle jag få en krona varje gång någon sa ”Hon påminner om dig som liten” skulle jag vara rik vid det här laget. Vi får väl se om också hon kommer att klättra på garagetak, smyga i stall och knäcka ägg i sandlådor.
Eftersom Astrid Lindgrens Pippi fortfarande är en av de vanligaste karaktärerna på den svenska leksaksmarknaden letade sig en herr Nilsson, Pippi-böcker och pussel in i vårt hem ganska snabbt. Men det var inte förrän vi började titta på tv-serien som det sa klick. Kärlek vid första ögonkastet. Att titta på Pippi är det enda barnet vill göra just nu.
Det är riktigt kul att återupptäcka Villa villerkulla, sockerdricksträd och ballongfärder med henne. Som vuxen lägger man också märke till nya saker, som konstiga dialekter och obefintliga läppsynkningar. Jag tycks även ha gått och blivit vuxen. Helt plötsligt verkar Prussiluskan nämligen helt rimlig. Inte kan väl ett barn bo helt själv utan några vuxna? Tankar som att Pippi borde gå i skolan, inte baka pepparkakor på köksgolvet och att det rent av är miljöförstöring att hon heller ut två liter meducin rakt ner i en brunn ploppar upp en efter en. När blev jag så snusförnuftig? Jag verkar ha varit synnerligen dålig på att vårda mitt inre barn.
Samtidigt blir jag varm i bröstet när jag tänker på Astrid Lindgren och hennes fantastiska förmåga att kunna skriva för barn ur deras perspektiv. Just Pippi förenar både galenskap och klokskap i ett. Förmodligen är det därför hon är författarens mest kända figur vars historier finns översatta till 77 språk.
Så vuxen är jag inte att jag går omkring och hävdar att allt var bättre förr. Men jag mottog nyheten om att det ska produceras en ny Pippifilm med lätt skepsis. Denna gång är det internationella företag som ska tolka berättelserna, bland annat Heyday som står bakom Harry Potter-filmerna. Det är ändå en detalj som gör att man blir nyfiken. Men, en engelsktalande Pippi. Mja. Kanske kan filmen dubbas, där har vi något! Accepterar man en dubbad Prussiluskan från 60-talet, kanske också en dubbad Pippi på 2020-talet går ner.