Allt i veckans svenska sändningar (minus Medes finalklänningar, men allt klär väl en skönhet) var så oerhört snyggt att jag blir stolt på något sätt. Gammel-tv i all sin glans som öppnade storslaget och bara fortsatte. Kanske tillsatte Mattias Carlsson den extra kryddan som behövdes? Huvudingrediensen var utan tvekan det strålande programledarparet Måns Zelmerlöw och Petra Mede. Proffsiga nog att bli värvade till internationella sändningar i andra sammanhang framöver.
Sedan får ESC ursäkta – Europas mest gripande tv sändes från Paris i lördags kväll, när Zlatan lämnade PSG som den legend han äntligen blivit. Inte ett öga var torrt när hans söner sprang ut på planen. Inte ens Zlatans.
Själv var jag ovanligt oberörd över ESC-resultatet då det saknades en självklart låt att samlas kring. Kvällens kung var trots allt Justin Timberlake – inklusive fantastiska Tennessee Kids, som var ensamma om att få mig vilja dansa i lördags kväll.
Kina, USA och Australien inkluderades under temat "Come together", vilket betyder att Eurovision bara växer. Synd då att alla "duktiga" mellanmjölkslåtar (retro, etno och rock) reducerade showen där allt kan hända till en rätt slätstruken produktion - om det inte hade varit för den strålande scentekniken. Kanske på grund av att så många deltagare kommer från "Idol" och "The Voice" nu.
Underbart sköna mellanakten "Love love peace peace" fick påminna oss om vad det egentligen handlar om – det vill säga humor, acceptans, tradition och gemenskap
Ryssland får åka till Kiev för att delta i ESC 2017, då Ukrainas dramatiska och Laleh-inspirerade bidrag "1944" drog om Australien på slutet – trots över 100 poängs ledning. Spännande på många sätt, inte minst under den långa röstningsprocessen - som blivit ett gemensamt Europaskämt vi alla kan relatera till.
Men viktigast är kanske att dansnummer som "The grey people" och vinnare som Jamala visar att en musiktävling kan förena Europa och lyfta det som är aktuellt mitt i tv-underhållningen på bästa sändningstid.
Frans blir trots allt min vinnare –men inte på grund av sitt fina efternamn. Att vara sig själv och skicka ut en relevant musikhälsning som representant för sitt land är trots allt vad hela spektaklet handlar om. Och tänk...hans karriär började med att sjunga om Zlatan. Nu är de båda störst, då "If I were sorry" toppar både itunes och Spotify.