Lars Gustafsson spelar på sin tvärflöjt.
I dikten “Världens tystnad före Bach” (1982) beskriver Lars Gustafsson ett gammalt Europa som ett stort tomrum där Johann Sebastians Bachs påskapassion aldrig fyllt alla ödsliga kyrkor. Det är en fantastisk titel på en lika underbar dikt, men är det inte ett hårt omdöme om all musik komponerad före Bach på 1700-talet? Nej, Gustafsson syftar förstås på Bach som den västerländska konstmusikens store upptäckare. Precis som Carl von Linné avsåg att visa oss Gud genom att naturvetenskapligt kartlägga och systematisera hela hans Skapelse, så var den tyske kompositörens projekt att närmast matematiskt fånga allt det musik kan vara och sammanställa det som ett ljudligt gudsbevis.
Den som strosat runt i Vadstena och slagit sig ner i något av den lilla stadens pittoreska caféer kan där få se unga kvinnor och män som bland kaffe- och tekoppar bläddrar i noter och partitur. Snart hör man en eller flera av dem sjunga. Det är förstås inget scenframträdande, men likväl har det den där transcendenta kvaliteten som bara musik äger, toner som plötsligt mitt i vardagen förflyttar oss till en högre tillvaro.
Elver uppträder tidigare i år på Vadstena Sång och Pianoakademi. I höst tystnar musiken helt.
Vadstena Sång och Pianoakademi har funnits sedan 1975, utbildningen har gott renommé i musikvärlden och för många elever vidare till operascenerna. Nu har huvudmannen Folkuniversiteten av ekonomiska skäl beslutat att “pausa” utbildningen och sagt upp lärare och lokaler. Till hösten tystnar alltså sången på Vadstenas caféer, i värsta fall blir den ersatt av det banala skvalet från något autogenererad Spotifylista.
Operasångaren Rickard Söderberg, tidigare elev på Vadstena Sång och Pianoakademin, vill att kulturminister Parisa Liljestrand (M) griper in och räddar den sönderfallan infrastrukturen för svenskt musikliv.
Den tidigare eleven, tenoren Rickard Söderberg vill att kulturminister Parisa Liljestrand (M) ingriper och räddar musiklivets infrastruktur, “det svenska musikundret” är helt enkelt hotat. Det är inte bara en institution som Vadstena Sång och Pianoakademin som är illa ute, nu ska Kungliga Musikhögskolan spara, den som redan är underfinansierad jämfört med sina systerinstitutioner runt om i Europa. Många av de mest talangfulla svenska sångarna och musikerna söker sig därför till andra länder och på hemmaplan börjar det bli tunnsått av dem i orkestrar och ensembler när de helt enkelt blir brädade av skickligare musiker från andra länder.
Den redan underfinansierade Kungliga Musikhögskolan ska spara genom att dra ner på elevernas studietid.
Kulturminister Parisa Liljestrand under Kungliga Operans 250 års firande tidigare i år.
Inte ens Kungliga Operan, vår nationalscen, förmår vi ta hand om. Fastigheten är uppförd 1898, men som institution blir operan nu 250 år, den har funnits sedan Gustav III, en ”upplyst” despot med sinne för kulturpolitik, grundade den 1773. Huset är nu i så dåligt skick att inte ens 133 miljoner kronor kommer att täppa igen vattenläckor och stoppa stenras. Det har tagits fram olika förslag för att rusta operahuset, det mest kostsamma på sju miljarder kronor handlar om att bygga ut och modernisera den och det är egentligen inte särskilt dyrt med tanke på att verksamheten omsätter drygt en halv miljard per år. Men dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) bestämde 2013 att något nytt hus inte kommer på fråga och Liljestrand är inne på samma linje. Nu blir det därför en ny utredning och operan kommer fortsätta dras i långbänk.
Kungliga Operan i Stockholm håller på att falla sönder.
Lena Adelsohn Liljeroth var kulturminister under alliansregeringen.
Folkungaskolans rektor Anna Dahlström har dessutom fått för sig att skrota en annan fin institution, nämligen Linköpings musikklasser, som nu inte ens får fylla 40 år. Skälet är att hon vill "integrera" eleverna. Denna typ av elitprofilering som rustar ungdomar för ett möjligt liv i elitkulturens tjänst ska offras på jämlikhetens altare. De duktiga medelklassflickorna får göra avkall på sin egen skolgångs kvalitet för att dra upp andra elevers betyg. Visst är det upprörande att Dahlström har mandatet att i praktiken beröva hela staden på dess musikklasser, samtidigt agerar hon utifrån en samhällssituation med motsättningar och klyftor vars uppkomst vi alla är ansvariga för.
Rektor Anna Dahlström har bestämt sig för att ödelägga en av Linköpings musikinstitutioner.
Scenkonsten kämpar också med publikintresset, inte minst har det minskat under pandemin. Men det handlar också om att vi misslyckats med att föra musikens värde vidare till yngre generationer. Nu väntar högre avgifter till kulturskolorna och var fjärde svensk elev har aldrig fått uppleva någon form av scenkonst under sin skolgång. Hur ska man kunna älska och vårda något som man aldrig fått lära känna och förstå?
Snart tystnar musiken, Tomas Ledin.
Så snart tystnar musiken, som Tomas Ledin sjunger i sin gamla ballad. “Götterdämmerung” väntar, den fullständiga kulturskymningen, världens tystnad.