”Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje”. Inskriptionen på Stora Teatern i Norrköping talade nästan för sig själv när vi vaknade med hjärtat i halsgropen till beskedet om branden i det pampiga jugendhuset från 1908. I skrivande stund är det också där nånstans vi befinner oss. Pendlande mellan sorg och glädje.
LÄS MER: Vittnet: "Jag blev väldigt rädd."
Exakt hur stora skadorna blivit är ännu svårt att slå fast. Det lär krävas ett antal grundliga besiktningar innan det ges ett säkert svar. Att det på något sätt ändå kommer att påverka Östgötateaterns verksamhet och repertoar den närmaste tiden känns oundvikligt. Det är ett tufft besked för en ekonomiskt pressad verksamhet att hantera. Östgötateatern har börjat en spännande pånyttfödelse och behöver sin publik. Att då flytta eller bolla med produktionerna mellan teaterns huvudsäten i Norrköping och Linköping är ingen enkel sak ens under normala förhållanden. Höstens båda stora produktioner på Stora Teatern i Norrköping, Faust II (premiär 21 september) och The Last Fish (premiär 2 november), är tekniktunga föreställningar med platsbyggda scenlösningar som kräver minutiös planering. För alla berördas skull får vi hoppas att skadorna och konsekvenserna blir så små som möjligt.
Kanske går det ändå att glädjas också mitt i all bedrövelse. Branden i huset verkar enligt rapporterna ändå ha varit tämligen begränsad. Den pampiga fasaden är intakt och Räddningstjänsten har av allt att döma gjort en föredömlig insats i att begränsa skadorna. Allt annat hade varit en kulturhistorisk katastrof. Östgötateatern och Stora Teatern har präglat Norrköpings kulturliv i decennier och satt Norrköping på kartan som kulturstad. Det är svårt att ens föreställa sig staden utan en av dess viktigaste kulturbyggnader.