Efter nära ett år med Covid-19 i hasorna har jag insett att jag egentligen inte fattar någonting av virusspridning. Och för varje bisarr restriktion som begränsar vår vardag här i Massachusetts, desto tydligare blir det att det gör tyvärr inte våra makthavare heller.
Annat var läget i mars. Jag argumenterade tvärsäkert för teorin om Hammaren och Dansen som delades friskt på Facebook. Om vi bara dunkade till viruset som mäter cirka 70 nanometer – 1 000 viruspartiklar kan rada upp sig på diametern av ett hårstrå – med en rejäl nedstängning skulle vi kunna göra piruetter runt eländet under resten av året.
Det blev tvärtom i stället. Viruset dansade rakt över stängda gränser och genom hemmagjorda munskydd som ett dammkorn i en gångtunnel. I slutet av förra året kom så nyheten från Antarktis att den osynliga virusarmén intagit mätstationen som för att riktigt sätta tummen i ögat på alla som tror sig kunna stoppa dess segertåg.
Att något så litet kan vara så svårt att kontrollera är mer än de flesta av oss kan hantera. Därför är jag inte ensam om att koka ihop teorier och presentera dem med självrättfärdig övertygelse. Så här ska viruset oskadliggöras!
Teorin om De Olydiga har just nu många anhängare, inklusive skolkommitten i min kommun. I december fick vi mail att skolan tyvärr skulle hålla stängt i januari. De noterade att precis som befarat hade alltför många varit olydiga och trotsat guvernörens förmaning att inte tränga ihop sig med släkten under högtiden Thanksgiving vilket resulterat i en stegring av positiva fall.
Konstigt nog dök kurvorna i Mellanvästern som en sten under samma tidsperiod vilket jag antar beror på synnerligen gott uppförande och exemplarisk osjälviskhet. En annan förklaring är att viruset är säsongsbetonat men jag kan ju inget om smittspridning förstås.
Andra vägrar släppa teorin om Den Perfekta Nedstängningen. Liksom dem som skyller Sovjetunionens misslyckande på att det inte handlade om “riktig kommunism,” menar anhängare av den här skolan att vi aldrig sett en nedstängning värd namnet (diktaturen Kina och det isolerade öriket Nya Zeeland satte ribban högt men skam den som ger sig).
Om alla tvingades stanna hemma (igen) och allt stängdes ner (igen) – med undantag av övernatt-leveranserna från Amazon såklart – skulle viruset förtvina av ensamhet och livet återgå till det normala. Att just den strategin hittills bidragit till att hundratusentals restauranger och småföretag gått i konkurs, miljoner kastats in i fattigdom, överdoser skjutit i höjden, och psykakuten fyllts av barn och ungdomar spelar ingen roll. Den här gången blir allt annorlunda och vi räddar ju liv, eller?
Till sist har vi makthavarnas teori om sin Egen Förträfflighet som ju även statsminister Löfven anammade med sin fräcka julhandel. Kanske inspirerades han av Kaliforniens guvernör Newsom som intog stormiddag på lyxrestaurang i strid med restriktionerna han själv infört.
Enligt den här teorin är vi undersåtar inte mer än marionettdockor som Newson & Co kan roa sig med i smittskyddets namn när de inte susar runt för att delta i festligheter (DC:s borgmästare: ”det var viktigt!”) och sticka på semester till Mexico (Austins borgmästare, från hotellrummet: ”slappna inte av om pandemin”).
I Florida däremot beslöt guvernören i höstas att sluta dra i trådarna och släppa befolkningen fri. Sedan dess har smittspridningen varit måttlig medan den skenat i Kalifornien, de tuffa restriktionernas paradis. Kanske finns en ny teori där någonstans. Men vad vet jag om smittspridning?
Ulrika G. Gerth är uppvuxen i Åby, Norrköping, och bor sedan länge i nordöstra USA. Hon nås på ulrikag@gmail.com.