En ny sommar, ett nytt mysterium för LasseMajas detektivbyrå att lösa på Folkparksteatern i Gamla Linköping. Den här gången är det "Campingmysteriet", baserat på LasseMaja-boken med samma namn. Solen skiner över den 100 år gamla folkparksteatern och smultronschersminen doftar gudomligt. Det är verkligen sommar och jag är på premiären med min 6-åriga dotter. Under flera år har vi läst LasseMaja-mysterierna vid läggning och det har gjort henne till något utav en LasseMaja-expert.
Vi sätter oss tillrätta i träbänkarna och jag tänker att det här är en perfekt spelplats för en LasseMaja-teater. Det skulle liksom kunnat vara i LasseMajas hemby Valleby, lagom pittoreskt och gammaldags utan att det känns Astrid Lindgrenskt. Teatern, eller ska jag säga musikalen, tar fart direkt med dans och sång. Det är en lyxig produktion med ett fyramannaband, massor av rekvisita och scendekor. Tyvärr strular mikrofonerna redan från första stund och kommer fortsätta under hela föreställningen. Ibland är mikrofonerna inte på, ibland glappar de och ibland blir det rundgång så att skådespelarna tvingas hålla för öronen. Men jag är helt säker på att man kommer lösa ljudproblemet framöver, med tanke på hur proffsigt allt annat känns.
I det här mysteriet är Lasse och Maja på Gunnarssons camping och utöver diverse stöldutredningarna så blir huvudpersonerna själva bestulna. Tillsammans med kompisarna Miranda och hennes apa Sylvester får vi hänga med detektiverna i deras jakt på ledtrådar. Uppsättningen ligger väldigt nära bokoriginalet, så har du läst det vet du ungefär vad du kan förvänta dig. Men såklart blir föreställningen mer dynamiskt då man kryddat den med flertalet sång- och dansnummer, varav många kommer från LasseMaja-skivan "Schlagersabotören".
Ensemblen är ung men det märks att scenvana finns hos samtliga och att de har "många strängar på sin lyra" (för att citera en av låtarna). Det dansas, sjungs och skådespelas med bravur. Angelica Bäckström (spelar Mulle Berg och Polismästaren) och Sofia Appelgren (spelar campingägaren Gunnarsson) gör strålande komiska roller. Gunnarsson har dessutom en klingande östgötska som får publiken, åtminstone den äldre delen, att kackla av skratt. Apan Sylvester, eller Silas Helde som skådespelaren egentligen heter, är dotterns favorit och imponerar med bakåtvolter och andra akrobatiska konster. Men kanske att föreställningen är som allra bäst under de koreograferade numren, tillsammans med den duktiga orkestern lyckas ensemblen skapa ett härligt sväng i teaterrummet.
Efter ungefär 1,5 timme så är föreställningen över, men då är även en paus inräknad. En paus som nog är bra för godisförsäljningen men kanske inte lika bra för rastlösa barn. Uppsättningen har, likt boken, flera olika trådar som knyts ihop i slutet av föreställningen. Jag tror dock att föreställningen hade tjänat på att förenkla vissa delar av berättelsen då det ibland var svårt att hänga med på vad Lasse och Majas slutmål egentligen var. Men, resan var viktigare än målet, och jag tror alla på den soliga Folkparksteatern är nöjda med showen man bjudits på.
Några premiärbesökare som var väldigt nöjda med föreställningen var LasseMaja-skaparna Martin Widmark och Helena Willis. Martin Widmark är bördig från Linköping och det är därför LasseMajas Deckarhus och teateruppsättningarna har hamnat i Gamla Linköping.
Vad tyckte ni?
– Man får lite rysningar. Vi har ju jobbat så mycket med den här texten, även om det var några år sedan, och att nu få se den live, wow! Koreografin var jättefin, man orkar ju inte att någon bara står och pratar. Stort, stort beröm till den här uppsättningen, säger Martin Widmark.
Det känns som att Gamla Linköping blivit lite LasseMajas Värld med deckarhuset och teateruppsättningarna.
– Gamla Linköping stämmer ju väldigt väl ihop med den här småstaden som LasseMaja bor i, Valleby. Det är som handen i handsken, säger Martin Widmark.
– Man skulle nästan kunnat tro att vi sneglade på Gamla Linköping när vi en gång för länge sedan skapade Valleby, men så var det inte, säger illustratören Helena Willis.
Men nu är det dags att släppa författarduon, i ögonvrån ser jag nämligen att skådespelarna står på rad för att få prata och ta bilder med dem. Jag tar min dotters hand, uppfylld av showen dansar vi hemåt över kullerstenarna.