Sedan länge besatt av Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Nolis ”En varg söker sin pod”, har jag letat efter fler podcasts som innerligt får mig att längta efter mer. Ljuva känslor uppstod därför när jag upptäckte komikern Ola Söderholms ”Stormens utveckling”. En person jag inte hört mycket av sedan han 2013 blev utlasad ur P3:s satirprogram ”Tankesmedjan”.
Det finns dock ett problem. Man måste betala för den. Podcasten ges ut en gång i veckan och att prenumerera kostar 29 kr i månaden. Det är inga pengar alls. Ändå hänger jag kvar i gratisfeeden på Spotify där jag endast får tillgång till vartannat avsnitt. Varför?
Förmodligen handlar det om lathet, absolut. Vi kulturkonsumenter har snabbt blivit bortskämda med att det mesta finns tillgängligt på de stora plattformarna, nästintill gratis.
I högstadiet roade jag och mina vänner oss med att cykla till en av stadens videobutiker för att hyra film. I dag kan ungdomar välja och vraka mellan tusentals filmer och serier för inga pengar alls. Är en film dålig är det bara stänga av och välja en annan. Likadant med musik. Vad är en skiva idag mer än en samling låtar? Till skillnad mot när det var en fysisk produkt ofta med ett koncept, ett omslag och en inköpskostnad.
Förr tvingades vi vara selektiva. I dag ser kulturutbudet lite ut som lösgodishyllan, du kan välja lite av varje. Har det gjort att kultur smakar mindre gott och att vi tar den förgivet?
Även om gemene man har pengar, mer än någonsin faktiskt, betalar vi generellt lite för de oändliga bibliotek av kultur streamingtjänster och appar erbjuder oss.
För 30 år sedan hade en genomsnittlig tvåbarnsfamilj kvar 3 400 kronor per månad, i dagens penningvärde, när alla nödvändiga utgifter var betalda. 2020 hade tvåbarnsfamiljen 16 400 kronor kvar i månaden när allt nödvändigt var betalt enligt Swedbank. Vi skulle kunna ösa pengar över våra kändisar om vi så ville! Men inte ens den lilla peng vi lägger på kultur tycks nå kulturutövarna. En författare kan få så lite som 29 öre per bok av en tjänst som Storytel. Artisten Lisa Nilsson tjänar fjuttiga 80 000 kronor per år via Spotify. Med sådana pluttsiffror riskerar vi ironiskt nog en framtid utan kultur när kulturarbetare går i personlig konkurs.
Visst kan vi skylla på streamingjättarna, med samtidigt har ju vi som konsumenter ett ansvar. Eller? Enligt mig är det viktigare att vi har en kultur än att den inte får kosta. Håll ut Ola Söderholm, min prenumeration är på ingång!