I augusti 2012 tog Språktidningen upp ordet ”tyckonomi” som veckans nyord. Begreppet användes då främst om dagstidningar, som kritiserades för att massproducera åsiktsmaterial istället för att satsa på nyhetsjournalistik. ”Ett medieklimat där lättköpta poänger och överilade åsikter går före analys, källkritik och fakta”, skrev Språktidningen.
Den eran kan kännas passé så här åtta år senare, då många traditionella mediehus har upptäckt att läsares engagemang och betalningsvilja inte har så mycket med snärtiga krönikor eller provokativa ledartexter att göra, utan hör ihop med unik, genomarbetad och oberoende journalistik.
Samtidigt kan man hävda att tyckonomins era inte är över, snarare tvärtom. Många av oss översköljs dagligen av åsikter av olika slag, inte minst via sociala medier. I ett demokratiskt samhälle är det givetvis välkommet: att var och en kan säga vad man tycker är en hörnpelare för demokratin.
Utifrån detta får jag ofta frågor när det gäller våra insändare- och debattsidor. Om man tycker något ska man ju få säga det, eller hur? Varför tar vi då inte in alla insändare? Varför ber vi ibland folk att skriva om sina texter? Är inte det censur?
Nej, det är det inte. Censur är förbjudet i svensk grundlag. Yttrandefriheten får inte begränsas av stat och myndigheter, den ska kunna utövas ”utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg”, står det i svenska tryckfrihetsförordningen.
Våra medier är privata plattformar, på samma sätt som en privat blogg eller facebook-sida. Den som driver plattformen har rätt att bestämma vad som ska få publiceras. Det innebär att utgivaren på ett medieföretag bestämmer över innehållet, vare sig det kommer från redaktionen eller om det är externt material. I vårt fall handlar det också om ansvar: vi vill att vår insändarsida ska vara läsvärd, allmänintressant och även korrekt – när det gäller fakta.
Vår princip är att vi ska ha högt till tak när det gäller åsikter, men sträva efter att publicera korrekta fakta. Därför publicerar vi inte personpåhopp, eller svepande och insinuant kritik mot enskilda eller grupper av människor. Vi strävar efter att de insändare vi publicerar ska återge underbyggda fakta som går att verifiera. Egna upplevelser och dokumenterade uppgifter stärker en text. Vi publicerar kritiska insändare, men ju hårdare kritik, desto högre krav på underbyggda uppgifter och desto högre krav på att man skriver under med eget namn.
Vi strävar också efter att ha en tydlig och intellektuellt hederlig syn på kunskap. Ibland får vi insändare och debattartiklar som innehåller faktapåståenden som radikalt skiljer sig från den etablerade vetenskapen. Att vi inte publicerar dessa beror på att våra tidningar inte är vetenskapliga tidskrifter. Det är inte på dagspressens insändarsidor som vetenskapliga rön kan diskuteras med all den kontext som krävs för att kunna dra rimliga slutsatser. Det finns andra publikationer där sådant hör hemma, men det gör det inte hos oss.
I grund och botten handlar det helt och hållet om vårt uppdrag gentemot våra läsare. Allmänintresse, relevans och nyhetsvärde ligger till grund för allt vårt innehåll, vare sig det är nyheter eller åsiktsmaterial. Att ha en ansvarsfull linje när det gäller publicering av åsiktsmaterial är viktigt, inte minst i tyckonomins tidevarv.
Anna Lindberg är VD och publisher i Öst Media