Hoppades åter på Cormack McCarthy, E Annie Proulx, Kerstin Ekman. Blev ingen av dem. Inte Klas Östergren heller, trots att han skrivit 22 verk, och nyligen kom med sin hittills bästa roman, ”Renegater”. Med tanke på just den vore det ju en skräll om han var den som fick det.
Den handlar om mycket, på Östergrenskt vis. Bland annat finns där en sann rapport inifrån just Svenska Akademien. Oerhört rolig, oerhört upplysande.
Men Louis Glück tog priset. Och jag också, nästan. Jag är ingen stor poesiläsare men är intresserad och har några favoriter. Nu fick jag en ny, redan strax efter ett i torsdags. Glücks dikter är så sorgsna, så mänskliga, så rika på ett slags varm ironi. Och lättlästa, begripliga. Läs, säger jag bara, det finns tre översatta böcker, utgivna av det lilla förlaget Rámus i Malmö.
Frågan är förstås vad priset har för betydelse numera. Och vilka avtryck i våra medvetanden det har satt. Vem läser numera Eugenio Montale, Jaroslav Seifert, Samuel Agnon, Grazia Deledda?
På 118 år har 15 kvinnor fått priset.
Och apropå läsa. Det kan inte de unga, enligt en debatt som pågått ett tag. I en kvällstidning skriver en krönikör på kultursidan: ”Tvinga ungen att läsa.” Skärmarna ska låsas in eller slängas. Läsning ska vara ett krav. Som förälder bestämmer du. Läsandet är inte bara en nyckel till skönhet och bildning, till ett språk som samhället kan byggas på, skriver han. ”Läsningen är ett vaccin mot dumhet och faktaresistens, mot empatilöshet och ytlighet”.
”Låt det svida. Sedan börjar livet.”
Är man som jag när det gäller kultur och litteratur så är det ju frestande att hålla med. Men tvång? Frågan är hur kul man tycker böcker är då. Och hur påverkar det en att någon trycker ner något i halsen på en? Som sjuåring blev jag tvångsmatad med bruna bönor i Klockrikeskolans matsal. Gissa vilken som är den enda maträtt jag avskyr. Det är sextio år sen så det är preskriberat, men ändå.
Diskussionen om minskande läs- och skrivkunnighet, främst bland unga, är full av vantolkningar, enligt andra som fördjupat sig i ämnet. Så har det alltid varit, menar dessa. Till exempel är i dag dubbelt så många högskolestudenter som för 30 år sedan. Skolans läskrav gäller alltså fler, som får allt mindre tid till annan läsning.
Universitetsstudenter har fullt upp med tunga kompendier. Sådana nyanseringar försvinner när man mäter bokläsning bland unga.