Mot en bakgrund i många färger som tonar över i varandra, likt en regnbåge, syns nu ett krängande, vindlande, metalliskt nystan. Det utmanar ens blick; ett stort, galet utropstecken mitt i vardagsstaden, med parkerade bilar på en sluttande grusplan nedanför. Dem ser man inte längre, blicken förlorar sig uppåt.
Liknande verk kan ses på flera andra platser, både här och i andra städer och småorter i länet. Som jag förstått det tycker oväntat många om den här konsten, skapad av Artscape. Bara det är ju hisnande; det vanliga är ju ramaskrin från folkdjupet, som inte brukar tycka om förändringar, offentlig konst och konstigheter.
”Rör inte vårt vackra torg”, brukar det heta när en asfalterad plan som domineras av en bilparkering hotas av någon kreativ idé om grönska, fontäner och mötesplatser för annat än plåt.
Artscape är en icke vinstdrivande organisation som säger sig vilja inspirera oss som lever i städerna – och att utmana alla reklambudskap som annars dominerar stadsbilden.
Fungerar det? Som sagt, enligt vad jag inhämtat säger de flesta att det blev fint, roligt, skapar liv. För min del fick jag erfara att dessa husgavlar med konst i jätteformat också kan ge upphov till små debatter.
Jag stod länge och tittade på den där gaveln i Motala och tog en bild med telefonen när en man kom fram och genast inledde vad som först var en lång monolog.
”Jaha, jag ser att du tar en bild av det där och vad tycker du då? – jag måste säga att jag undrar vad det där konstverket betyder – om det ska betyda något så tycker jag att det ska man tala om det, rakt ut – jag menar att om man målar något så vill man ju säga något och då är det väl bättre att man säger det, förklarar precis vad det är man menar – jag tycker att det skulle ha varit ett plakat här som berättade vad det här föreställer och betyder…”
Jag vill ogärna avbryta folk mitt i en mening, men lyckades i en mikropaus sticka emellan med något svammel om att ”vad det betyder det bestämmer ju du, en konstnär är helt fri och du är lika fri att reagera, själv tycker jag mest bara att det är överraskande, kul och vackert och dessutom väldigt skickligt gjort…”
”Meningen är kanske att vi ska stanna upp och reagera, resonera och förmedla varandra lite nya tankar, sådana som ploppar upp i skallen när man blir överraskad mitt i vardagsstaden.” Kunde jag ha tillagt. Hann jag inte. Jag gör det nu.