Per Carlsson: Det blir som förut – men ändå inte

Kulturens undantagstillstånd; publika evenemang av alla slag är tills vidare obefintliga. Och som ur alla kriser växer något nytt.

"Får vi inte resa i väg kan det finnas en grön och varm yta runt hörnet att slå sig ned på med sin bok".

"Får vi inte resa i väg kan det finnas en grön och varm yta runt hörnet att slå sig ned på med sin bok".

Foto: Friso Gentsch

Krönika2020-05-30 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är förvisso sorgligt på många vis, särskilt det vakuum som plötsligt drabbat alla kulturutövare som nyss var överhopade med jobb. Dansbanden, till exempel. Andra frilansande musiker, konstnärer och skådespelare hotas av ekonomisk ruin, därtill sedan månader av plötslig sysslolöshet.

Om man klarar att bortse från de här reella katastroferna finns en annan sida att se: fullt fungerande kreativitet. Utövande konstnärer av alla slag finner nya vägar och stigar.

Jag har förstått att till exempel Norrköpings Symfoniorkester, en av Europas bästa, spelar på som vanligt, eller ännu flitigare. Orkestern kommer till publiken när den inte kan komma till konsertsalarna. Nyligen spelade musikerna gratis på gården utanför ett äldreboende, där lyssnarna satt på balkongerna och fick sig till livs musik i världsklass.

Stora och små teatrar streamar föreställningar på nätet. 

Allt lever, inte bara vidare utan ännu mera. Det finns en omsorg och nyskaparglädje mitt i allt. 

Många av oss har också tvingats till ett vardagsliv där det plötsligt finns oceaner av tid – till nytanke och eftertanke; vad höll jag egentligen på med? 

Vi finner att det ju inte går att planera längre. Påsken? Pingsten? Sommaren? Studentexamen? Bröllop? 50-årsfesten? Långresan? Nä.

Ta dagen och veckan som den kommer. En timme i taget, rent av. Det får bli som det blir. Vi får se.

Frihet. Kan det kännas som. Göra det man har lust med, inom de oundvikliga gränserna, förstås. Tänka nytt. Gå ner på sparlåga. 

Rent av övergå till ett klokare liv, till följd av att man fått syn på något enkelt men värdefullt som man inte såg förut?

Starka krafter kommer att verka för att allt ska återgå. Ändå vill jag tro att det ur den här krisen har uppstått sådant som ska leva kvar. Nog för att jag innerligt hoppas att konsertestrader både ute och inne ska fyllas av liv och att man ska få trängas tätt framför scenerna igen. Som förut – fast ändå inte.

Sommar blir det. Får vi inte resa i väg kan det finnas en grön och varm yta runt hörnet att slå sig ned på med sin bok, på skärm eller som papper inom pärm.

Pröva Stefan Lindbergs ”Splendor”, Maria Brobergs ”Bakvatten”, Helene Floods ”Terapeuten”, Klockrikeboende Axel Lindéns ”Tillstånd”, Sven Olov Karlssons ”Årsboken”, Nina Wähäs ”Testamente”. Och läs om Per Olov Enquists ”Nedstörtad ängel”, ”Musikanternas uttåg” och ”Ett annat liv”.