Plura, en östgötsk Don Juan?
Lagom till alla hjärtans dag skrev DN:s Nora Adin Fares om att hon är trött på att dejta i Sverige. “Män som inte uppvaktar kvinnor – varför ska jag projektleda dem?” beskriver hur den moderne mannen lutar sig tillbaka för att låta kvinnor planera och boka bord. Hon ser bara en lösning och flyttar till Rom.
Något förnöjt lutade jag mig tillbaka efter att ha läst Adin Fares text. Couldn’t be me! Längs minnenas allé ser jag dem tydligt: de otaliga dejtinitiativ jag tagit. Jag, denna mall för övriga dejtingsverige som imponerar i varje interaktion med det motsatta könet. Mig menar hon inte. Kolla bara på min senaste historik:
● Öldejt (min idé)
● Öldejt (min idé)
● Öldejt + litteratursamtal med K Svensson (verkligen min idé)
● Öldejt (min idé)
Samtidigt finns det något i frasen “män som uppvaktar kvinnor” som jag är glad över att inte tillhöra. Stieg Larssons bok hade känts ännu mer otäck med den titeln.
Män som anser sig kunna uppvakta en kvinna är för det mesta inget att ha. Tjejkompisar till mig har flertalet gånger blivit utbjudna på dyra formella middagar där samtalet varit bristfälligt och stelt. Män som envisas med att dra ut stolen som senare också undrar om man inte kan få en liten hejdåkyss. Samma män kan man sedan höra klaga “jag la 900 kronor på en middag och fick inte ens ligga”.
Däremot är det inte för mycket begärt av Nora Adin Fares att en man någon gång ska ha ett eget förslag. Många män har utnyttjat de nya könsnormerna där de inte längre behöver bjuda på drinkar till den grad att de inte längre gör något alls. Dåligt. Jag tror att män behöver morska upp sig lite. Det viktiga är inte att dejten blir unik eller dyr, även om man kan sikta högre än en öldejt. Däremot är det viktigt att visa något slags intresse för att genomföra den.
Men… Kan det vara så att östgötamännen redan vet detta?
Kulturskribenten Clara Popenoe Thor följde upp “kulturdebatten” i Göteborgs-Posten. Hon menar att storstäder har så stort utbud att männen inte behöver anstränga sig. I mindre städer å andra sidan kryllar det av kapabla män som är redo att dra sitt projektledarstrå till stacken.
Så ska den som söker duktiga dejtare ta sig hit? För att svara på frågan måste vi först beskriva gemene heteroman i Östergyllen. Detta görs med kvalitativ forskning.
Plura träffade sin fru på ett bröllop i Småland. Hon bodde i New York då, vilket ledde till att han pendlade till USA elva gånger under det första året. Plura har beskrivit det som en fantastisk tid och att resandet inte bekom honom – han var ju störtkär.
Talmannen Andreas Norlén (M), en östgötsk hunk.
En inte lika stark uppoffring, men likväl en uppoffring, gjorde Motalaprinsen och talmannen Andreas Norlén. Hon bodde i Skåne, han i Östergötland. Därför möttes de båda på mitten, i Nässjö, för sin första dejt. En timmes tågresa som stockholmsmännen aldrig hade genomfört.
Den eftretraktade Linköpings-ungkarlen Rasmus Allard.
Årets Bachelor, Linköpings Rasmus Allard, har slagit rekord i ansökningar. Kronan på verket är den Vadstenabördige Joakim “Jockiboi” Lundell. Han träffade sin fru Jonna på Skänninge Marken 2011, där hon avvisade honom. För att få hennes uppmärksamhet kallade han henne “blond hora” på sin blogg och påstod att de hade legat. Hon anmälde honom för förtal och i rättsprocessen började de chatta och blev kära. Ännu en initiativtagande man.
Joakim Lundell fann sitt livs kärlek Johanna i rättssalen.
Det verkar inte bättre än att vi har Sveriges bästa dejtare. Det är INTE svårt att vara en Don Juan, om du låter som ett barnprogram.
"Det är INTE svårt att vara en Don Juan, om du låter som ett barnprogram", konstaterar Axel Lundström.