Det är nog inte helt lätt att vara jury till Nyponpriset. För man ska ha med sig att priset inte tilldelas kulturutövare per se, utan till de som möjliggör för kulturutövare att kulturutöva.
Det hade varit enklare att ge priset till musiker, skådespelare, poeter och konstnärer från Linköping som utmärkt sig, det har ju staden gott om. Tänk dig att stå där framför scenen på Konsert & kongress och se Lars Winnerbäck dela ut priset till Sofia Helin, Ludwig Göransson, Ellen Andersson eller Bruno K. Öijer – vilket jubel det hade blivit! Det hade känts lyxigt! Men, det här är inget lyxigt pris utan ett pris till de som jobbar i det fördolda, de som skapar förutsättningar till en rik kulturstad.
Under sex år har Mona Larsson och Fredrik "Tedde" Tillberg drivit det anrika Cirkuscaféet på Platensgatan 29 och under de senaste fem åren har de anordnat 240 spelningar, alltså nästan en spelning varje helg. Den svenska artisteliten är sällan där, nej i den lilla lokalen (som tar in 38 åskådare) spelar allt som oftast små bluesband, folkmusiker eller gamla punkare.
Visst, man skulle kunna invända att verksamheten pågått relativt kort tid, speciellt om man räknar in den kräftgång coronaåren innebar för livescener, och att Mona Larsson är i full färd med att sälja verksamheten. Men man kan också välja att fokusera på alla de tusentals ideella timmarna som lagts ner på att skapa en livaktig liten bruksscen i utkanten av Linköpings innerstad. Det arbetet är inte sexigt och det gör en inte rik, men ger näring till Linköpings kulturella gräsrötter. Det är nåt som verkligen är bra.