Kön slingrar sig lång när den danska lågpriskedjan Normal öppnar i Linköping. Men är det verkligen ett sundhetstecken? Eller är det varsel om att slutet är nära för Linköping?
Lågpriskedjan Normal är ursprungligen ett danskt koncept som säljer hudvårdsprodukter och annat till billiga priser. Det är också första gången någonsin Danmarks inflytande på oss är något tråkigt. Landet med rökning på uteserveringar, fulla lärare i filmen "En runda till" och underbara Legoland har nu gett oss 71 standardiserade lågprisbutiker.
Kön var över 100 meter lång när butiken öppnade. Det går att raljera över – det är kul med vår fascination för en butik som finns på 70 andra ställen i Sverige. Stockholmare skrattar åt oss på samma sätt som vi kan skratta åt hur Jokkmokk-borna 2017 var förundrade över sitt första trafikljus.
Jan Nyberg, vd för Normal Sverige, jublar när kedjans 71:a butik i landet nu öppnat i Linköping. Men är det verkligen något att glädjas åt? Det undrar vår krönikör Axel Lundström.
Jag bor inte längre i Linköping, men det är bars att läsa rubriker i lokaltidningen för andra mellanstora svenska städer så är man snart med på noterna igen. Kalmar, Alingsås, Falun och Borås har alla välsignats med rubriker av typen “Dansk lågpriskedja öppnar i centrum” i år.
I Norrköping har den funnits sedan 2018. Men om detta är en nyhet som gör människor glada, till och med värd att köa för – varför känns det ändå som att Danmark gett oss något trist?
Vi smälter ihop.
Beräknat i ett kollektivt medvetande kan vi snart räkna Linköping-Västerås-Örebro-Norrköping som en av Sveriges största städer. Säkert ihop med fem, sex stycken städer till. För vad skiljer oss åt egentligen?
En stad kan bara definieras utifrån ett visst antal parametrar. Ju mer vi består av samma innehåll, desto svårare blir det att skilja oss åt. Vi är inte superstora, inte heller en håla. Inte vackert beläget vid havet, men inte heller karaktärsbyggande risigt som Borlänge. Och dialekten rinner av oss.
Bänkar lite här och var att sitta på, pizzerior man kan käka pizza på. Danska lågprisbutiker man kan gå och titta på.
Samtidigt kommer Linköpingsbarnen att kunna bonda med Alingsåsare i framtiden.
- Åh, köpte du också schampo på Normal i en levande och aktiv stadskärna strategiskt beläget i en mix av kompletterande butiker och restauranger?
Ett tecken i tiden. Efter 40 år i centrum har McDonalds i Linköping lagt ner.
Jag studerar i Örebro. Där har city-McDonalds nyss stängt efter 38 år. Jag går in på Normal i Örebro och köper oväntat billig handkräm av en kassörska utan dialekt. Jag cyklar de femton minuter det tar från centrum till universitetet och tänker på hur upplevelsen att man alltid cyklar i motvind knappast är unik för Linköping.
Jaja, det är nog bara tillfälligt dystopiska tankar. Så länge Yngves livs inte är ett Pressbyrån så vet jag var jag är ifrån.