Den gråsprängde är Joe Biden, presidentkandidat för demokraterna. I skrivande stund är han en av 15 män och kvinnor som tävlar om partiets nominering. Frejdiga slogans är inte enda konkurrensmedlet. Musiken på dessa rallyn anses nämligen viktig och är noga utvald. Den ska jag här granska lite närmare.
Förutom Springsteens betryggande försäkran ”We take care of our own” försöker Joe Biden stärka sitt budskap med musik från 70- och 80-talen. Färskast i hans spellista är tre år gamla ”The sound” med bandet The 1975. Hoppsan, Joe Biden, hur tänkte du där? Året 1975 är nämligen inte det mest lyckade i hans långa karriär. Då gjorde han ett ofta citerat och kritiserat fördömande av den lagstadgade bussningen av skolelever.
Bernie Sanders är en annan seniorkandidat. Hans kampanj i förra valrörelsen kritiserades för sitt starka mansperspektiv, vilket inte hindrar Bernie från att fylla årets låtlista med 93% manliga artister. Hmm. Bernie ger också fingret till de i partiet, som vill att han tonar ned sin mest radikala retorik. Tre av låtarna i hans låtlista har ”revolution” i titeln och han brukar tåga ut till John Lennons ”Power to the people”.
Många kvinnor och relativt hög ålder är två trender i år. Elizabeth Warren, senatorn från Massachusetts, checkar in i båda kategorierna. Hon går ut hårt med Dolly Partons gamla dänga ”9 to 5” som entrélåt. Signalerar uppkavlade ärmar och att här ska det jobbas hårt för allas bästa. Mer oklart varför hon testar åhörarnas tålamod med Björn Skifs ”Hooked on a feeling”. Hopp måste förstås spridas så Warren avrundar med att ”Dog days are over” med henne vid rodret.
Kamala Harris är den svarta kvinna som länge verkade ha bäst chans någonsin att nå nomineringen, men i veckan gav hon upp kampen. Spellistan på hennes möten var motsatsen till Bernie Sanders. Mycket R&B, hip hop och många kvinnliga artister, som startlåten med Mary J. Blige. Lägg därtill glädjechock med Pharrell Williams.
Överraskningen i startfältet har ett svåruttalat namn: Pete Buttigieg. Han är ung i sammanhanget, 37 år, han är gift med en man och som borgmästare i en mindre stad i mellanvästern tillhör han inte etablissemanget. Trots det och kanske just därför har han slagit an en ton hos många väljare, så till den grad att han ledde klart i en enkät nyligen i Iowa, den delstat som först ska fälla sin dom över kandidaterna i februari. Buttigieg använder mest musik från senaste årtiondena, med intåg till bandet Panic! At The Disco och senare en inkluderande countryrefräng: ”we’re left, we're right, we're black, we're white, we’re all just American crazy”.
En som kan detta med rallyn är förstås Donald Trump. För honom har valrörelsen 2016 liksom aldrig slutat. Hans möten brukar inledas med Lee Greenwoods superpatriotiska ”God bless the USA”. Märkligt nog sker uttåget till ett budskap som är potentiellt mer svårsmält för åhörarna, ”you can’t always get what you want”.
Kaj Kindvalls spotifylista hittar du på vår sajt:
1. Bruce Springsteen, We take care of our own 2. The 1975, The sound 3. Flogging Molly, Revolution 4. Dolly Parton, 9 to 5 5. Florence + The Machine, Dog days are over 6. Mary J. Blige, Work that 7. Pharrell Williams, Happy 8. Panic! At The Disco, High hopes 9. Brothers Osborne, American crazy 10. The Rolling Stones, You can’t always get what you want
Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com