Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp.
Under fredagen låg jag i sängen, alldeles utmattad efter att ha läst “Parzival” av Wolfram von Eschenbach. Jag scrollade igenom mitt Tik Tok-flöde och överväldigades av den stora mängd inlägg som porträtterade den nya, virala, Tik Tok-profilen Andrew Tate, som blivit känd för sina kontroversiella uttalanden om kvinnor.
Medan jag läste kommentarsfältet som växlade mellan kritik och dyrkan, så fick jag ett meddelande av min lillebror. “Jag har läst ut två böcker den här veckan :)”, skröt han.
Jag blev positivt överraskad, jag har länge velat få honom intresserad av litteratur. Vi båda växte upp utan en fadersgestalt och på grund av det fick vi leta efter manliga förebilder bland våra äldre bröder. Det var tack vare en av mina storebröder som jag blev intresserad av rappmusik, det som senare utvecklades till en kärlek för språk och litteratur. Därför upplevde jag väldigt stolt när lillebrorsan nu hade funnit litteraturen genom mig, bland alla i syskonskaran. Hela två böcker hade han läst ut på en vecka!
När han sedan frågade mig om lästips så kom jag genast att tänka på sagan "Skönheten och Odjuret". Inte bara för att den är optimal för hans åldersgrupp, utan även för att Andrew Tate fått mig att reflektera just kring manlighet, något som Skönheten och Odjuret speglar mycket väl.
Jag har alltid uppfattat sagan som den perfekta berättelsen för att förkroppsliga övergången från “toxisk maskulinitet” till “skön maskulinitet”. Sagan porträtterar hur detta sker bäst genom den feminina andan av konsten och skönlitteraturen, den som skönheten Belle representerar. Jag trodde att lillebrorsan skulle roas av karaktären Gaston, den arrogante machomannen i "Skönheten och Odjuret", eftersom karaktären påminner mig starkt om Andrew Tates personlighet.
Tate uppmärksammades först för sina tweets om sexuella trakasserier kring fallen med Harvey Weinstein, samt för sina kommentarer om att våldtäktsoffer också delar ansvar i sina övergrepp. Hans uttalanden förvärras av faktumet att Tate år 2017 blev åtalad för elva fall av sexuella övergrepp, samt utreds än i dag för människohandel och våldtäkt.
Han lyckades sedan dra trafik till sin hemsida genom att erbjuda kurser om dynamiken mellan män och kvinnor, såväl som att lära ut hur man blir rik. Han är nu värd omkring 250 miljoner dollar och framstår som symbolen för hedonism och manlighet. Detta har lett till att internet har nu delats i två grupper – de som avskyr honom, och de som ser honom som en “gud”.
Motreaktionen till Andrew Tates misogyni är en självklarhet, men det jag fascineras av är den gruppen som dyrkar honom i kommentarsfälten. Hans uttalanden om kvinnor verkar tilltala den gruppen av unga män som redan har blivit nekade av kvinnor och därmed känt sig förrådda till punkten där de blivit bittra och utvecklat en skev kvinnosyn. Tate ger dessa män ett svar till sina problem genom att erbjuda sin kurs om hur man blir rik och vad det innebär att vara en man.
Tik Tok-profilen Andrew Tate är ingen vidare manlig förebild, tycker Gift Blessing. I stället kan de klassiska litteraturen lära att reflektera kritiskt över manligheten, som i Wolfram von Eschenbachs medeltida riddarepos "Parzival". Målning av Arthur Hacker från 1894.
Dessa unga män kan jämföras med hjältefiguren i boken Parzival, den som jag under fredagen precis hade läst ut. Efter att mamman till huvudkaraktären förlorade sin man när han blev riddare, så hon uppfostrade sonen Parzival som en eremit i skogen. Mamman höll Parzival borta från riddarna och allt som tillhörde manlighet, i hopp om att sonen inte skulle upprepa sin bortgångne faders öde. Men så en dag stötte Parzival på en riddare i skogen och bestämde sig för att följa med honom på äventyr och lämna sin mor.
Jag ser den här berättelsen som den perfekta metaforen för Andrew Tates dyrkare. Dessa män har uppfostrats utan kunskapen om vad manlighet är, och när riddaren Andrew Tate dyker upp så hakar de på omedelbart.
Däremot är Andrew Tate ingen symbol för manlighet. Tate är ingen gud. Dessa män behöver riktiga förebilder. Riktiga fadersgestalter. Personligheter som kan visa dem att riktig manlighet går ut på att behärska sitt inre odjur och tämja det, såsom i sagan om skönheten och odjuret. Det vill säga “skön maskulinitet” till skillnad från “toxisk maskulinitet”. Det här är en djup insikt som jag även försöker lära min lillebror som tydligen ser upp till mig.
Skalden Bhartrihari skriver i Puranaskrifterna att människan är inget mindre än ett odjur i avsaknaden av litteratur. Därför behöver män litterära förebilder, inte Andrew Tate.
Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp