Historien kring Norrköpings stadsmuseums utställning ”Medlöperi och motstånd – nazismen i Norrköping då och nu” kan inte visa det tydligare. I SD:s egen mönsterkommun Sölvesborg har partiet, tillsammans med sina koalitionsvänner, redan lanserat ett 220-punkts program där det bland annat listas hur kulturen ska styras. Där finns allt från stopp av ”inköp av utmanade samtidskonst” till hur den framtida kulturskolan kan styras och ”profileras och knyta an till Sölvesborgs kulturhistoria”.
Mot den bakgrunden är förstås SD:s agerande i Norrköping fullt logiskt. Detta trots att Darko Mamkovic, SD:s gruppledare i Norrköping, varken förnekar partiets nazistiska rötter eller det faktum att det i nutid funnits aktiva medlemmar med nazistiska sympatier.
Istället används en taktik som börjar kännas igen. Anfall är bästa försvar och Mamkovic följer SD:s kulturpolitiska agenda för att skifta fokus. Museets chef och kommunens tjänstemän styrs av vänsterliberaler. Principen om armlängds avstånd mellan den styrande politiken och kulturen gäller inte för alla vill ändå bara svartmåla SD. Den akademiska världen är likadan, eller som Mamkovic nyligen uttryckte det i en radiodebatt "Där står nån forskare som påstår nåt som absolut inte stämmer med sanningen".
En teknik av offerkoftor, rallarsvingar, rökridåer och utfall om allt från menskonst till slöseri med skattemedel som i åratal varit flitigt förekommande i mer eller mindre officiellt SD-anknutna forum. För att sen putsas och förfinas till ett alldeles eget 220-punkts program.