Alla timmar, dagar och månader av väntan på det vi egentligen har vi vetat från den allra första tonen den där torsdagen 23 februari i Malmö Arena landade plötsligt i några rysligt långa, skakiga och oroliga sekunder av tvivel, men ett ”Cha Cha Cha” senare var natten och Europa vårt igen.
Loreen och Sverige är för evigt tatuerade i Eurovisions historia.
Att Loreen valde att göra comeback på Sveriges och Europas största scen är en sak.
Att Loreen vågade göra det med tanke på sin stora seger 2012 med "Euphoria" är en annan.
Att Loreen gör det så här är...
Det finns i bland outtalade ögonblick och outskrivna ord för de där tre punkterna i slutet av meningen, som jag här och nu låter var och en själv fylla i med tankar, känslor och hyllningar. Jag är själv så omtumlad och berörd i nattens sena timma att jag lutar mig lugnt tillbaka och läser mina rader från finalkrönikan i Friends Arena, när Loreen bokade sin resa till Liverpool.
"Vi har sett favoriter falla och försvinna i Melodifestivalen och levt med löpsedlarnas "Fel låt vann" genom åren, men det här året tillhörde och tillhör Loreen och "Tattoo". Hon bygger upp sin låt och sitt nummer på ett imponerade sätt, där avslutningen är det största, mäktigaste och vassaste vi sett genom historien på den här scenen. De sista 60 sekunderna är ren och skär magi. Du kan inte slå det."
Vi visste ju det redan.
I dag vet hela Europa – och lite till – det.
"Tattoo" har det.
Låtskrivaren Jimmy "Joker" Thörnfeldt, som varit med och skrivit "Tattoo", från Norrköping kunde jubla i Liverpool över sin absolut största seger.
"Även om ”Tattoo” kanske låter som en typisk Loreenlåt så blir den det först när hon sätter sin röst på den. Sin karaktär. Och Loreen har ”det”. Men vad ”det” är går inte att beskriva", sa han i en hyllning till Loreen.
I finalkrönikan stod det också.
"Loreen kan göra en Johnny Logan och bli den andra artisten någonsin som vinner Eurovision två gånger. Ja, jag vet. Det ska sjungas om det och det ska kompisröstas om det också, men resten av startfältet måste komma med något unikt för att störa den planen."
Ingen lyckades göra det.
Finland och Käärijä utmanade med sin "Cha Cha Cha", som jag dock fortfarande inte alls förstår något av – särskilt musikaliskt – och vann publikens röst, men inte tillräckligt. Loreen har haft ett rejält favoritskap under månader och hamnade under ett visst hot under den sista veckan av just Finland. Publiken gick igång rejält på hans "Cha Cha Cha" och inför de sista publikrösterna var den också i ledning, men bara högst tillfälligt.
– Jag minns inte att jag tänkte något speciellt. Varken att "nu är det kört" eller något annat. Jag försökte bara vara i mig själv och andas, sa Loreen i en segerintervju med TT.
Så fick hon lyfte den vackra statyetten för sin andra seger.
– Det är nästan så att det inte går att ta in. På riktigt, från botten av mitt hjärta, tack, det här var för er och jag älskade varje sekund av det, sa hon i segerintervjun.
Grattis, Sverige.
Vi valde rätt låt.
...och just på året, när Sverige, Abba och "Waterloo" firar 50 år från segern i Brighton 1974 får vi arrangera hela festen hemma i Sverige igen tack vare vår rekordtangering av sju segrar (vi delar den förstaplatsen med Irland) i Eurovision genom åren.
"Cha Cha Cha" någon?
Nej.
Jag tänkte väl just det.