Det är lätt att längta tillbaka till Twin Peaks.
Den lilla orten i de djupa barrskogarna i nordvästra USA verkade så mysig. Tänk att stanna till och tanka hos Big Ed, och sedan släntra in på kaféet Double-R för en kopp kaffe och en bit paj. Kanske besöka The Roadhouse på kvällen, ta en öl och lyssna på bandet – Julee Cruise brukar sjunga – och därefter ta in för natten på The Great Northern Hotel och somna till bruset från vattenfallet utanför.
Minnet är selektivt, som bekant. Det är förstås lätt att minnas de bra sakerna och glömma sånt som är mindre trevligt. Som den anlagda branden i Packards sågverk. Eller morden. Och att den där skogen var en hemvist för mörka, okända krafter.
Det har gått 30 år sedan den svenska publiken stiftade bekantskap med "Twin Peaks". 18 november 1990 sändes det första avsnittet.
Tv-serien blev snabbt lika omtalad som i USA. Det stora persongalleriet hade favoriter för alla: enögda Nadine, den mystiska kubbdamen som pratade med sitt vedträ, polisens vimsiga receptionist Lucy och framför allt: FBI-agenten Dale Cooper, korrekt, smart och excentrisk.
Snart undrade alla: Vem mördade Laura Palmer?
Ingen hade någonsin sett något liknande – om man inte sett "Blue velvet" från 1987 förstås, också av David Lynch. Kyle MacLachlan, som spelade Cooper, avslöjar redan där mörka hemligheter i en idyllisk stad.
Lynch var samtidigt aktuell med "Wild at heart" som vunnit guldpalmen i Cannes sommaren 1990. Den, liksom det mesta Lynch gjort, är mörkare och våldsammare än "Twin Peaks" som han skrev med Mark Frost. Tillsammans hittade de rätt balans mellan mörker och mys, kärlek och knäppstarar, kafferaster och kalla kårar.
Det funkade så länge vi undrade vem som mördade Laura Palmer. När tv-bolaget pressat fram svaret och andra manusförfattare tog över vinglade kvaliteten betänkligt under våren 1991, tills David Lynch klev tillbaka in och avslutade med mesta möjliga mystik i sista avsnittet.
Det räckte för den stora publiken. Varken långfilmen "Twin Peaks: Fire walk with me" (1992) eller den nya "Twin Peaks"-serien 2017 hade den där kärleksfulla värmen som präglade tv-serien från början. Och David Lynch drog vidare till farligare, mer surrealistiska världar.
Att han en gång i tiden blev erbjuden att regissera en "Star wars"-film är svårt att förstå idag, med facit i hand.
1981 var David Lynch hetast i Hollywood. Få hade sett hans debut, kultfilmen "Eraserhead" från 1977, men alla hade sett "Elefantmannen": ett drama om en svårt missbildad man i det viktorianska England. Filmen älskades av kritikerna och nominerades till åtta Oscar.
Samtidigt var George Lucas fast besluten att aldrig mer äventyra sin hälsa i regissörsstolen. Irvin Kershner hade gjort "Rymdimperiet slår tillbaka", på övertid och långt över budget. Nu behövdes en ny regissör till "Jedins återkomst". Erbjudandet gick till Lynch, som var smickrad men egentligen inte intresserad.
I boken "Room to dream" (2018) berättar Lynch om när han mötte George Lucas: "Han började prata om Star wars och jag fick bara mer och mer ont i huvudet. Till slut ville jag bara därifrån."
Jobbet gick i stället till Richard Marquand, medan David Lynch hamnade i ett annat rymdäventyr: "Dune".
Mark Hamill som spelade Luke Skywalker berättade för tidningen Starlog 1983 att "George ville inte lägga band på någon som var så originell, så de kom till ett vänskapligt avslut. Ironiskt nog valde David att göra "Dune" för Dino De Laurentiis. Alla varnade honom för det, men jag antar att han kände att det var ett projekt han kunde både påbörja och avsluta."
"Dune" blev, som Hamill förutsåg, en flopp – men också ett viktigt steg på vägen till "Twin peaks". Huvudfiguren i "Dune" vägleds av sina sanndrömmar. Rollen gick till en ung man: Kyle MacLachlan, som några år senare blev Agent Cooper.
Cooper följer sin intuition och visionerna i sina drömmar. Han litar till känslan, precis som Paul i "Dune" – och jedi-riddarna i "Star wars".
Ett annat gemensamt budskap är att fienden finns inom oss själva. Fienden är den onda anden Bob som tagit sin hemvist i Laura Palmers pappa och sedan tar över Cooper. Fienden är den mörka sidan som förvridit hjärtat på Darth Vader men som Luke Skywalker lyckas säga nej till.
David Lynch åkte aldrig till "Star wars"-galaxen, men på sätt och vis landade han inte särskilt långt därifrån.