Arenorna är ibland inte alls som man väntar sig; ibland finns de egentligen inte alls.
En minnesvärd kväll i Vallaskogen i Linköping traskade jag ut med en uppfällbar stol. Där i självaste naturen satt redan en liten publik på stock och sten, med korrekt avstånd mellan varandra, tror jag.
Östgötamusiken gav skogskonsert. Fri entré. Jag placerade mig under en präktig gran nära Östgötabandet och medan sensommarskymningen övergick i mossmjukt mörker blev det spelning.
Crusellkvintetten och Östgöta Brasskvintett ute i terrängen syntes inte från där jag satt men hördes desto bättre. De framförde klassiska blåsarstycken, varvade med Östgötabandets ömsom coola, ömsom ösiga jazznummer.
Klyschan må ursäktas: det var en magisk timme.
Exakt när konserten var slut och vi plockade ihop våra eventuella stolar kom åskskuren. Det blev till att cykla järnet för att komma in under tak. Väl inne i ett valv i det närliggande bostadsområdet bjöds jag på öl av en annan konsertbesökare.
Bortsett från det uppenbara problemet att kulturutövare numera lever under ovissa och ekonomiskt katastrofala omständigheter kan jag ändå som kulturkonsument känna att man återigen som sådan kan ha kul, att kreativiteten inte har dött, att det ändå tycks finnas liv – och hopp.
I Motala gavs nyligen en från i våras uppskjuten konsert med lokala band. Fullsatt, upp till den statligt påfordrade gränsen.
Med fasa konstaterar jag att många frilansande kulturarbetare tvingats byta jobb och bransch. Effekten av den åderlåtningen lär vi inte kunna överblicka än på länge.
Sedvanlig trängsel i köpcentra – och ofta även på uteserveringar – sticker ju svårt i ögonen på oss som saknar bio-, teater- och konsertupplevelser. Kanske finns det hopp även där. Om jag fattat rätt kan det snart komma ett beslut om undantag från 50 personers-gränsen för vissa arrangemang med sittande publik. Kanske kan det betyda att några musiker och skådespelare kan återgå till jobbet men det lär inte bli som förr.
Bokhösten får bli kulturtrösten. Klas Östergrens bautaroman ”Renegater” (746 sidor), en oväntad tredje del i den svit som började med ”Gentlemen” 1980, står på tur.
Lästips från sommaren som gick: Lydia Sandgrens ”Samlade verk”, Bengt Ohlssons ”Midsommarnattsdrömmar”, Thomas Larssons ”Fyrbåken”, Åsa Linderborgs ”Ett år med 13 månader” och Håkan Nessers ”Den sorgsne busschauffören från Alster.