Konsumtionskulturen gör snygghet till en kompetens

Kanske är det först när män döms lika hårt som kvinnor för sina utseenden, som vi når jämställdhet? En ny tv-serie, en kritisk tweet och Liv Strömquists nya serieroman får Christel Valsinger att fundera.

Aktuella i debatten: Margot Wallström, Camilla Läckberg, Liv Strömqvist och vår krönikör Christel Valsinger.

Aktuella i debatten: Margot Wallström, Camilla Läckberg, Liv Strömqvist och vår krönikör Christel Valsinger.

Foto: TT / Joakim Blomqvist

Krönika2021-09-18 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För 20 år sen gästade mitt dåvarande popband The Pusjkins ett program i TV3 med namnet “Silikon”, lett av bl a Gry Forsell. Vi hade en feministisk låt som programmakarna ville ha som en kickoff för kampanjen “Stilett 2001”. 

“Silikon” var fött ur en ny sorts feminism som ville göra slut med idén att man inte kunde bry sig om sitt utseende och samtidigt vara för jämställdhet. Höga klackar och silikonbröst stod inte längre i opposition till feminism. Varför skulle inte kvinnor vilja vara vackra för sin egen skull? Det är ju upp till var och en!

Jag kom att tänka på den här definitionen av feminism när det i veckan blev en nyhet att Margot Wallström twittrat kritiskt om den nya tv-serien “Svenska Powerkvinnor”. I seriens första avsnitt visar Camilla Läckberg runt i sitt hus, som har en glamorös walk-in-closet. “/.../en människa som kallar sig powerkvinna går runt i sitt nybyggda hus och säger att hennes garderob är det viktigaste rummet…?” skriver Wallström.

Förutom det lite märkliga i att en fd utrikesminister recenserar reality-tv, så är det intressant att hon fäster sig vid att en kvinna med makt vill visa upp sina accessoarer. 

Jag tänker att Wallströms åsikt kommer ur ett problem som vi inte löste där vid millennieskiftet, när vi kom fram till att det inte var feminismens sak att bry sig om hur kvinnor själva framställer sina kroppar. Det problem som är att skönhet generellt fortsätter att vara viktigare än kompetens i värderingen av kvinnor. 

Men kunde vi inte skaka av oss utseendefixeringen då, när sociala medier ännu inte gjort sitt intåg, så är nog chansen ganska liten nu.

I en ny serieroman med titeln “Inne i spegelsalen” tar Liv Strömquist upp vår tids besatthet av fysisk skönhet. Med hjälp av sociologiska och filosofiska teorier analyserar hon uppkomsten av rivalitet och konkurrens till följd av skönhetsideal, från 1800-talet och framåt. 

En slutsats är att eftersom vi idag lever i en utpräglad konsumtionskultur lägger vi allt mer tid på vårt utseende eftersom sexighet och snygghet ger status. Det vackra jaget är en slags kompetens som vi utvecklar i samklang med konsumtion av varor och tjänster. 

Med bakgrund i det är chansen kanske större att vi når jämställdhet mellan könen i takt med att trycket ökar på män att vara lika snygga. Money talks.