Kontraktet som eleverna har skrivit under, med löfte om att avhålla sig från alla former av droger, startade för 30 år sedan tillsammans med sponsorer i Vadstena. Nu är det slut med det och eleverna måste hålla sig nyktra med vilje.
Vadstenas unga får inte längre en summa pengar när de slutar nian om de på heder och samvete inte har ägnat sig åt alkohol och droger innan dess. Kontrakten som eleverna sedan 30 år tillbaka har skrivit på följer inte skollagen, förklarar högstadieskolans rektor, till elevers och föräldrars förtret.
Under min egen uppväxt var det kutym att ta premiärfyllan på Folkets park i samband med högstadiets sista skolavslutning, så jag förstår att de unga Vadstenaborna är besvikna över den nya ordningen. Om jag och mina klasskamrater hade fått en slant i näven tillsammans med slutbetyget hade det såklart inneburit en betydligt festligare baluns än vad den vanliga veckopengen räckte till.
Men när de snuvade skolbarnen ger uttryck för sin besvikelse kommer ett häpnadsväckande fenomen i dager. Eleverna som har kvitterat ut sina nykterhetssekiner under avslutningen har buats ut.
Två tidigare elever berättar att inte bara smygsupande kamrater som tar emot pengarna under falska premisser möts av burop – detsamma händer även den som har hållit sin del av avtalet. "Det blev som en kedja, där elever buade på varandra utan egentlig anledning", säger en av dem.
Jag förstår dem. Det är lätt att falla i buropens fälla. Jag är en synnerligen gnällig herre i mina sämsta år och vet allt om hur lätt det är att peka ut fel och brister. Både min familj och mina chefer är överens om att det är vad som definierar mig som medmänniska.
"Ibland kan man säga till när någon har gjort något bra också", brukar de tala om för mig under våra återkommande utvärderingar av mina insatser som medarbetare, make och far.
Då muttrar jag något i stil med att lite mer fokus på felen och mindre på lull-lull hade tagit regalskeppet Vasa till kriget mot Polen istället för Saltsjöns botten. De kanske svarar något trams om att krig inte heller är så värst eftersträvansvärt, men då slår jag dövörat till.
Innerst inne vet jag såklart att de har rätt. Vare sig våra kamrater har varit fulla, nyktra eller ledare av kriminella nätverk blir inget bättre av att bua ut dem. De kanske inte bättrar sig om vi ger dem applåder och bjuder dem på bröllop, men det blir åtminstone trevligare stämning.
Innan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gifte sig härom veckan brukade han säga att gängkriminalla ska jagas och låsas in. Men det är mycket trevligare att bjuda dem på fest. Kärleken har gjort honom gott.
I detta är LHC:s supportrar en förebild.
När det i söndags stod klart att LHC-forwarden Adam Hofbauer får böta 3 500 kronor för att ha satt klubban i ryggen på en motspelare dröjde det inte länge innan fansen hade skramlat ihop till beloppet. Det är ett sympatiskt sätt att bemöta små snedsteg i livet. En förlupen klubba i ryggen kan vem som helst råka dela ut i spelets hetta, kan jag tänka mig. Sämst av alla mådde säkert Hofbauer själv efter att ha råkat göra den andra spelaren illa.
Adam Hofbauer blev avstängd i två matcher och fick böter för en tackling i lördagens möte med Skellefteå. Notan tog fansen hand om. Ledigheten får han sköta själv.
Likaledes kan vem som helst ha råkat bryta sitt löfte om att hålla sig nykter – eller tydligen lika illa: ha hållit det.
Så när rektorn nu har ryckt pengen ur Vadstenaelevernas händer och bara buropen ekar kvar på avslutningsdagen kanske det går att bussa de varmhjärtade LHC-fansen till Vadstena inför nästa avslutning? Där kan de dränka klasskamraternas spott och spe i klosterkyrkans bänkrader med tillåtande empati och hurrarop.
Till nästa skolavslutning vore det trevligt med hejaramsor istället för burop i Vadstena klosterkyrka.
Om stämningen ändå skulle vara lite tryckt kanske någon slags folkparksfestlighet skulle kunna lätta upp. Helt säkert kan gästerna från Linköping skrapa ihop till ett litet startkapital för att komma igång.