Härom morgonen vaknade jag med en bild ur nattens dröm. Jag var på ett stort, platt tak med små avsatser, gångar, pergola med växter och mysiga sittgrupper. Runtomkring i ett tätt stadslandskap många liknande tak, sorlet från en marknad, ett böneutrop och i fjärran snöklädda toppar, som jag insåg var Atlasbergen. Platsen var den riad jag bodde på en gång i Marrakech, denna sägenomspunna och fantastiska stad i Marocko. Efter det var det inte svårt att frammana bilder av det myllrande livet i trånga gränder eller Djemaa el Fna, det stora torget med sin kvällsmarknad och ormtjusare.
Jag är van att kunna fantisera kring platser jag vill besöka och planera för resor dit, men det känns inte direkt meningsfullt i nuvarande osäkra läge. Tydligen fyller hjärnan det tomrummet med minnesbilder från gamla eskapader och gärna då i nattens drömmar.
En vacker vy jag kände igen från en resa till Bretagne blev starten på en annan morgon. Île-de-Bréhat är en liten, bilfri ö på norra kusten. Ett par timmars vandring tvärs över ön och man hamnar vid en fyr, som tronar på en klippig avsats vid norra änden. Bedövande fin utsikt över havet, eller snarare den bredaste delen av Engelska kanalen. Som bilaga hör du ett par exempel på färsk pop från Frankrike i låtlistan efter den inledande musiken med Marrakech i siktet.
Inser att jag uppenbarligen är svag för pampig utsikt, för en vy som dyker upp ofta senaste tiden är från New York förra året. Uppe på en kulle i en kuperad park där tronar den imponerande byggnad som rymmer muséet The Cloisters. Från dess terrass har man en förträfflig utsikt över Hudsonfloden en bit nedanför. Det här är en plats inte många av de turister som flockas bland skyskraporna och Times Square hittar till. Därifrån krävs en halvtimmeslång resa med tunnelbanan till snudd på Manhattans norra ände.
Strax söder om museiparken ligger stadsdelen Washington Heights, populär plats för filmer och tv-serier. Steven Spielberg valde den för nyinspelningen av ”West side story”, med premiär kommande jul. HBO-serien ”The deuce” filmades också här när några gator förvandlades till de sjaskiga porrkvarter, som dominerade kring Times Square på 1970- och 80-talen. Du hör några tidstypiska låtar från seriens soundtrack i låtlistan.
När minnesbilderna börjar tunnas ut eller gå på repeat, är det nog ändå dags att blicka framåt till ännu outforskade resmål. Varför inte en kopp starkt, kryddat kaffe vid strandpromenaden i Beirut? Eller på närmare håll, kolla in Bjuröklubb, udden med fyr utmed kusten i Västerbotten. Kanske man har tur och, likt Laleh, hittar en blåval att snacka med. Bara fem mil bort ligger traktens centralort Skellefteå. En stunds promenad där och jag kan hoppas få svar på varför staden på 1990-talet kunde bli det hippaste som fanns i svensk indie-pop med band som This Perfect Day, The Drowners och inte minst största affischnamnet The Wannadies.
Kaj Kindvalls spotifylista hittar du på vår sajt:
1. Jay Frog, Marrakesh 2. Loreena McKennitt, Marrakesh night market 3. L.E.J, Tous les deux 4. Léa Paci, Á nos folies 5. Jean Knight, Mr. Big stuff 6. Ann Peebles, I can’t stand the rain 7. Amer Sayan, Mestahwena 8. Anouar Brahem, The lover of Beirut 9. Laleh, Bjurö klubb 10. The Wannadies, You and me song
Kaj Kindvall nås på
kaj.kindvall2@gmail.com