Kanye West fascineras av Nazitysklands ledare Adolf Hitler.
Strax innan halloween, medan jag skapade ny musik i studion, såg jag på Instagram att Kanye West har drabbats av ett maniskt skov som ännu en gång har lett honom till att stå i rampljuset. Men den här gången varken för sin musik eller sin roll som designer, utan för sin besatthet med Adolf Hitler.
Det gjorde oerhört ont inom mig som rap artist att se en av mina tidigare idoler förstöra sitt namn med sina antisemitiska uttalanden. Jag drabbades även av hur vår kultur har applåderat honom hela vägen dit, varje gång han har gjort något kontroversiellt har kulturen jublat över underhållningen, och därmed uppmuntrat honom till extremismen, och förvandlat honom till ett monster.
Enligt uppgifter från CNN har en företagsledare, som arbetat nära West, berättat att West har talat öppet om hur han har fascinerats av Hitlers sätt att samla så mycket makt med sitt nazistparti, och “åstadkomma så mycket för det tyska folket på så kort tid”.
De senaste veckorna har West även gjort en rad antisemitiska uttalanden på sociala medier. Till direkt följd av det här har en hatgrupp demonstrerat, i syfte att visa sitt stöd för West, och då heilat över en motorväg samtidigt som de har burit banderoller med texten “Tuta ifall du vet att Kanye West har rätt om judarna”.
Kanye West på besök hos den förre amerikanske presidenten Donald Trump.
West har länge kallat sig själv för en genialisk visionär, och har antytt att han planerar att ställa upp som kandidat i det amerikanska presidentvalet år 2024, såsom han tidigare gjort år 2020. I en podcast, med intervjuaren Lex Friedman, berättar West att han drömmer om att ha ett tidlöst inflytande på vår kultur, så att hans idéer lever vidare även när han glömts bort.
Är det här verkligen idéer som borde leva vidare i vår kultur? Antisemitiska idéer som till och med hatgrupper står bakom?
Djuppsykologen Carl Jung teoritiserade om det "kollektiva medvetandet", det vill säga drivkraften bakom beteendemönster och kognitiva processer inom människokollektivet. I sin bok “Människan och hennes symboler” skriver Jung att det kollektiva medvetandet i den moderna världen nu visar på symtom av psykos.
Den här kollektiva psykosen innefattas i litteraturvetaren Harold Blooms verk: “Den västerländska kanon” där han beskriver vår tid som den "kaotiska epoken": där idéer utvecklas sporadiskt utan något logiskt sammanhang som för de samman. Precis som i ett manisk skov.
Harold Bloom och Carl Gustav Jung.
När Adolf Hitler höll sina tal för det tyska folket så tilltalade han det kollektiva medvetandet med sin retorik. Tyskland hade precis drabbats hårt av det första världskriget, och folket hamnade i en djup kris.
I sin desperation projicerade de fram en psykotisk figur på den nationella scenen som kunde sätta ord på förbittringen och ilskan folket upplevde, utan kännedom kring vad för monster som skulle födas ur den kollektiva neuroticismen.
På samma sätt har vår kultur drömt fram konstnärer som Kanye West, utan att förstå vad konsekvenserna egentligen innebär. Vi, som ett kollektiv, ser oss själva i hans maniska persona.
Gift Blessing är litteraturnörd och rapstjärna från Skäggetorp
Judehataren Kanye West är en tragisk symbol för vår maniska kultur. Vi har uppmuntrat honom till extremism då vi har applåderat med jubel varje gång han har drabbats av ett maniskt skov och uttryckt sig kontroversiellt. Vi gav honom världsscenen för att han underhåller oss som ingen annan.
Till följd av att ha uttalat sig antisemitiskt på sociala media så har West bannats både från Twitter och Instagram samt drabbats av en ekonomisk smäll. Modejättarna Balenciaga och Adidas har brutit med honom vilket resulterade i att West har förlorat sin plats på Forbes dollarmiljardär-lista. Vi insåg nu att Kanye West har gått för långt.
1. Mary Shelley, målning av Richard Rothwell från 1841. 2. Theodore Von Holst illustration till "Frankenstein" (1818) från 1831.
Med allt det här i åtanke behöver vi som kultur börja främja konstnärerna som tilltalar oss, och inte bara underhåller oss. På så sätt kan vi ta oss ut ur vår kollektiva psykos, och röra oss mot en ljusare framtid. Annars fortsätter vi att omedvetet skapa monster som vetenskapsmannen Victor Frankenstein i Mary Shelleys klassiska skräckroman.
Som konstnär gör jag mitt bästa för att bidra till samhällets återhämtning från den kollektiva psykosen. Jag hoppas att andra artister gör detsamma, och att varje individ bär på sig ett ansvar så att vår kultur blir mer sofistikerad i sitt urval av konstnärer och lyfter fram rätt akter på världsscenen med bättre idéer.
Gift Blessing är litteraturnörd och rapstjärna från Skäggetorp