Är Johan Pehrsons tal om läsfrämjande egentligen bara en avledningsmanöver? Det frågar sig Gift Blessing.
För en månad sedan skrev jag en krönika i Corren om dubbelmordet i Farsta. I en partiledardebatt förklarade Johan Pehrson (L) att sådana brott kan förebyggas genom aggressiva skolreformer och läsfrämjande insatser. Jag höll med Pehrson om att ökad bildning och läsfrämjande kan vara ett effektivt brottsförebyggande verktyg, samtidigt som jag tog avstånd från liberalernas radikala retorik.
Sedan dess har Pehrson uttalat sig allt hårdare vad gäller läsfrämjande i skolan. Strax efter partiledardebatten höll han ett brandtal i Almedalen riktad mot förskolan. Han kritiserade pedagogerna för att hålla barn som slavar till skärmar. Pehrson menade att förskolan borde vända sig ifrån digitalisering, och återgå till fysiska böcker i klassrummen. I förskolans läroplan finns nämligen ett krav på att digitala verktyg ska användas i utbildningen. Det här kravet vill liberalerna ta bort helt och hållet.
Pehrson uttryckte samma tankar förra veckan i en krönika i Expressen. Pehrson skriver att: “En digitalt uppläst saga leder till sämre hörförståelse jämfört med om en vuxen läser sagan för barnen.” Därefter hänvisar han till bland annat studier från Karolinska Institutet och Linköpings universitet som visar att skärmar hämmar barns utveckling, lärande och hälsa.
Jag får intrycket av att Pehrson för en pseudodebatt.
Liberalerna har kritiserats för de tidigare nedskärningarna i skolan som lett till att elev- och lärarassistenter blivit uppsagda på flera håll i landet. Regeringen påstod att de ville öka tillgången till särskilt stöd i skolan men istället gick skolan miste om personalen vars huvuduppgift var att ge eleverna stöd.
Därmed upplever jag det som att Pehrsons argument om att ta bort kravet om digitalisering i förskolans läroplan egentligen bara syftar till att leda bort uppmärksamheten från deras tidigare misslyckanden.
På liberalernas hemsida står det att “digitaliseringen i skolan har gått för långt.” Men är det inte nedskärningarna i skolan som har gått för långt? Först var det skolan som förlorade sina resurser. Nu står förskolan näst på tur.
"När gängvåldet har varit som mest aktuellt har man främst pratat om invandringspolitik. Därmed kommer frågan om bildning som en frisk fläkt i dialogen. " skriver Gift Blessing.
Å andra sidan anser jag att liberalernas nya intresse för läsfrämjande är en viktig vändpunkt i den politiska debatten. När gängvåldet har varit som mest aktuellt har man främst pratat om invandringspolitik. Därmed kommer frågan om bildning som en frisk fläkt i dialogen.
Det här är en fråga som jag anser borde prioriteras högt och diskuteras på allvar av alla partier. Inte enbart av liberalerna.