Andas in, andas ut. Det prasslar till i buskaget framför. På en sekund spänns musklerna, adrenalinet pumpar. Ett tämligen fint exemplar av arten kåtbock smyger sig fram ur växtligheten. Så tänds strålkastarna och bocken sitter i fällan.
Me too, jag med. Två ord som har trendat i sociala medier den här veckan och som samlat kvinnor runt om i världen kring samma bord.
Det började med vittnesmål kring filmmogulen Harvey Weinstein sexistiska övergrepp i Hollywood, efter det har hashtagen #metoo vuxit med ett vrål på Twitter, Facebook och Instagram. Även i Sverige finns män inom mediesfären vars makt och position har lett till att det inte har pratats öppet kring deras övergrepp. En journalist på Aftonbladet förekommer i flera kvinnors berättelser och anklagas för neddrogning, våldtäkt, försök till våldtäkt…
Det florerar också en skärmdump där samme man var i 30-årsåldern när han 2007 undrade om en 14-åring gillar hans texter så mycket att hon kan tänka sig att ligga med honom. Nu pågår en diskussion kring hur mediehusen ska förhålla sig till det här. Namnge mannen eller inte? Han är inte ensam. Jakten på kåtbockar på svensk mark är svårare än på amerikansk. Speciellt om marken tillhör mediehusens bakgård.
Mitt flöde på sociala medier fylls av vittnesmål från såväl kändisar och politiker som av vänner och bekanta. Få av oss kvinnor är förvånade. Det här är berättelser vi har vuxit upp med. Hur min älskade mormor blev jagad av en man när hon var på väg hem från föräldramötet för flera år sedan, hur min för alltid minsting till lillasyster för två veckor sedan blev juckad mot av en manlig kund på jobbet. O, gud om man hade en tidsmaskin, ja jäklar…
Att #metoo skapade ett sådant stort engagemang gjorde att ämnet lyftes upp i artiklar, krönikor och tv-inslag. Kvinnorna känner igen sig, samtidigt blir reaktionen från männen i stor utsträckning chock och misstro. Här går inte ekvationen ihop.
Alla miljontals vittnesmål under hashtaggen har i länder som bland annat Sverige och Frankrike lett till att politikerna nu vill se över lagstiftningen. Själv hoppas jag på att män börjar prata om sitt beteende.
Med varandra. Vi kvinnor har gång på gång berättat om vår verklighet, nu är det männens tur att agera. Det är dags att sätta ned foten när era manliga vänner beter sig rövigt.
Var goda förebilder och uppfostra era söner att inte bete sig rövigt. Och det är verkligen på tiden att vi pensionerar föråldrade tankesätt som att det är kvinnors egna fel att vi utsätts för övergrepp.
Skulden ligger alltid hos förövaren, glöm aldrig någonsin det.