Jag kan inte se några som helst indikationer på att det nya året kommer att bli gott. Tvärtom.
Grannen som hade önskat ett gott nytt kunde lika gärna ha sagt att jultomten själv snart skulle komma och plocka undan resterna av den gångna helgen från den överfulla soptunnan vid gatan.
”Sådär säger du bara för att du pysslar med media”, svarade grannen, medan jag försökte pressa ner ett par tomma mjölkpaket över drivorna av kartong och omslagspapper. ”Ni lever på elände och att skrämma upp folk.”
Det kunde jag för all del hålla med om. Men vi har ju fog för det. Fan sitter där och stirrar oss i ansiktet. Det är vår plikt att måla en porträttlik avbild på väggen.
Grannen påpekade att det beror på var man tittar. Jag tog fram en tumstock för att mäta hur många centimeter sopor som stack upp ur tunnan. Ungefär 30 centimeter. Lika mycket som minsta tänkbara globala havshöjning under en livstid framåt, enligt FN:s klimatpanel.
”Det skulle kunna bli mycket mer”, förtydligade jag och testade att riva ett par lådor i små bitar för att se om de fick bättre plats så.
Grannen drog upp Hans Rosling – professorn i internationell hälsa som i början av 2010-talet blev ett internationellt namn under devisen att världen faktiskt blir bättre.
”Han visade med statistik att olyckskorpar som du har fel”, sa grannen.
Men med statistik kan man visa vad som helst. Exempelvis är kommunens fyrfackstunna mer än tillräcklig under 51 av årets 52 veckor. Man skulle rentav kunna argumentera för att den är för stor. Likväl står jag inför en sanitär katastrof med öppet lock och hela julhelgens unkna rester inslagna i sina gröna påsar i facket intill.
Det viktigaste som professor Rosling har lärt världen är att vi människor är dummare än schimpanser. Genom att ställa flervalsfrågor visade han hur vi med förutfattade meningar svarade fel i högre grad än slumpen.
Det kan omöjligt lova gott för framtiden.
”Ju äldre vi blir, desto mer dumheter tar vi med oss”, sa jag till grannen. Till slut är vi så fulla av skräp att det inte ens går att stänga locket längre. ”Dessutom dog Hans Rosling strax efter att han hade talat om för alla att vi aldrig har varit friskare”, avslutade jag.
”Nu har du tagit den här liknelsen för långt”, sa grannen. ”Jag har plats över i min tunna, släng kartongerna där.”
Här skulle jag kunna sammanfatta hela spektaklet med att allt går att lösa om man bara hjälps åt.
Å andra sidan står nu två proppfulla tunnor ute på gatan och är odugliga.