När handläggningstiden för något är mer än en månad så borde man inte hållas ansvarig för det. Jag har många gånger gett mina föräldrar sista minuten-julklappar i form av löften. Till exempel: “Jag rensar takpannorna i sommar!”. Det ligger så långt fram i tiden att det för stunden går att släppa tanken på det. Sedan står man där en juli-dag på ett hustak med en takskrapa och ett riktigt grinigt humör. Att ta ett beslut som påverkar en om flera månader är att sakna empati för sitt framtida jag. Något de som ansöker till tv-program lider av.
När jag var yngre kunde jag ibland sätta alarm långt fram i tiden. Få klockan att ringa vid 03.48 en natt tre månader framåt som en rolig utmaning, ett hyss mot mig själv. När jag sedan vaknade av alarmet mitt i natten skulle jag se det som en givande erfarenhet. En ansökan till reality-tv tror jag är ungefär samma sak – en blandning av dumdristighet och dålig konsekvensanalys. Jag tänkte inte på det potentiellt jobbiga när jag ansökte. Jag var snarare hånfull mot mig själv: “Lycka till med att tackla det här”.
Helt ärligt var jag knappt modig ens på inspelningsdagen. Produktionen var proffsig och lugnande och bartendern fick mig att dricka två enheter redan i öppningsscenen. Det läskigaste kommer nu, dagen det ska sändas och tanken på hur jag kommer uppfattas av andra är oundviklig. Jag blir besatt av tanken på att jag kan framstå som tråkig, osoft eller trög. Men hur skulle jag med min dåliga konsekvensanalys kunnat förutse det. När skillnaden i tid mellan medverkan och sändning är så pass stor... Jag är glad att åtminstone den jag var i januari inte hade orosmoln.
Det var såklart speciellt att träffa en person man blivit ihopmatchad med men aldrig träffat innan. Jag hade berättat i stort sett allt om mitt kärleksliv samt vad jag söker i en partner för intervjuare. Så det var nervöst innan mötet. Men inte på långa vägar så nervöst som tanken på att jag kan ha sagt något riktigt pinsamt i programmet som sänds. Klipper de med när jag sa: "jag uppskattar att du är tre år äldre"?
Sedan borde jag ju inte ta mig själv på så stort allvar, det är inte världens grej. Men min ex-flickvän berättar för mig att hon och hennes vänner ska ha filmkväll och se avsnittet. Livsfarliga Anis Don Demina gör “reaktionsvideos” på sin Youtube. DET är obehagligt på riktigt. Därför tänker jag att det är bäst att vara knäpptyst om sin medverkan. Gå under jorden lite. Inte synas! Äkta mod finns hos de otaliga reality-deltagare som veckoligen gör en stor grej av det på sina sociala kanaler. De klarar alltså av att se sig själva säga saker – det är vågat på riktigt.
Det var kul också! Här är några av mina erfaranheter som kanske inte syns på bild.
- Bartendern bjöd mig på shots, två gånger! Det känns sjukt med tanke på att han är en riktig bartender. Jag tror inte han får göra så. Jag vill verkligen inbilla mig att han tyckte om mig så pass mycket i vårt trevliga försnack att han ville ge mig något extra. Men jag inser nu att han också kan ha tänkt: “den här killen behöver mjukas upp lite”. Fan.
- Det var helt galet långa synkar. Jag spelade in i säkert fyra timmar solomaterial på när jag sitter i en stol och snackar med kameran. Så om jag inte har sagt något korkat är det ett mirakel.
- Saxofonen var produktionens initiativ. Jag brukar inte ta upp saxofon på första dejter för jag är inte helt knäpp.
- Vi slussades runt i ögonbindel innan inspelning för att undvika att se den man skulle dejta. En imponerande ansträngning!
- I programmet brukar de alltid ringa någon från toaletten för att prata igenom dejten, men jag hade inte sagt till någon att jag tänkte ringa. Så om de är riktigt taskiga klipper de med när jag ringer två samtal utan att få svar.
- Under matchningsprocessen skulle jag ge referenser om hur min drömpartner ser ut för att de skulle fatta vad de skulle leta efter i matchningsprocessen. Alltså säga snygga kändisar. Jag sa Brita Zackari och intervjuaren sa “det känns som att du gillar Hedda Stiernstedt”.
- I intervjuerna ombads jag beskriva utseendet på min “drömtjej”. När jag svarade i svepande formuleringar sa intervjuaren något i stil med: “Du behöver inte vara politisk korrekt, beskriv så exakt som möjligt. Många killar brukar ju föredra bröst eller rumpa till exempel?”. Så grova ordalag.
Programmet sänds på SVT 1 klockan 22.40 under tisdagen. Det finns även att se på SVT play.