Prometheus stjäl elden från gudarna och ger den till människan. Målning av Heinrich Fueger från 1817.
Jag läste 170 böcker på 50 dagar och dokumenterade utmaningen på Tik Tok. Jag gjorde det i hopp om att begripa konstens verkliga natur för att därmed dela det vidare till de unga och främja läsandet. Jag ville vara som Prometheus i den grekiska myten och stjäla gudarnas eld för att överlämna den till människan.
Tanken var att börja utmaningen med de heliga skrifterna och stegvis röra mig mot sekulär skönlitteratur. Jag läste ut Bibeln på fem dagar och kände mig utbränd. Strax efter att jag hade läst ut Koranen kom de tråkiga nyheterna om Rasmus Paludans bränning av skriften och de våldsamma upploppen i mitt Skäggetorp.
För GIft Blessing är Rasmus Paludans koranbränningar inte bara brottsliga utan också en fundamentalt syndfulla
Jag läste vidare och fortsatte med Tik Tok utmaningen, men avbröts regelbundet av svåra frågor kring koranbränningen. Jag förstod varför de islamistiska demonstranterna blev uthängda som kriminella. De var tveklöst brottslingar. Stenkastningar och bilbränder motsvarar fängelsetid.
Skäggetorp, skärtorsdagen i år. Aggressiva angripare slår sönder polisfordon, tänder eld och kastar sten på poliser, som tvingas lämna stadsdelen.
Men det som verkligen slog mig var att ingen verkade prata om provokatören Paludan. Något brott måste den narcissisten väl ha begått? Borde inte en sådan bokbränning vara olaglig?
Jag läste vidare och tog mig an ett par böcker av framstående religionhistorikern Mircea Eliade. Han skrev om arketypiska mönster som förekommer inom alla världens religioner och myter, och hänvisade främst till motivet av separationen av himmel och jord.
Mircea Eliade analyserade det här mytologiska motivet i sin centrala teori om att världen är indelad i två delar: Den sakrala planen, vars metaforiska symbolik, så kallade "logos", får sitt uttryck i himlen, och den profana planen som kännetecknas av "logik" får sitt konkreta uttryck på jorden.
Efter att ha läst ut Mircea Eliades böcker så gjorde jag en övergång till den profana planen genom att läsa de klassiska böckerna av våra största konstnärer; Homeros, John Milton, Dostojevskij, Nietzche, James Joyce, etc.
James Joyce. Teckning av Adolf Hoffmeister från 1966.
Jag kände mig utbränd ännu en gång till men jag fascinerades nog mest av James Joyce litterära verk om den unga konstnären som finner sin konst. Trots att han tappade sin tro och bytte ut Gud mot konsten så insåg han att religionen i grund och botten är ett system av fundamentala metaforer han inte kunde bli av med även som sekulär konstnär.
Vid slutet av utmaningen förstod jag att konstnärer symboliserar det Mircae Eliade kallar för “axis mundi”. Det vill säga det som kopplar jorden till himlen såsom eldröken, till exempel, som stiger från jorden hela vägen upp till himlen. Idéen exemplifieras även med den grekiska titanen Prometheus som stal gudarnas eld och skänkte det till människan.
Alla de här idéerna fick mig att äntligen begripa den verkliga naturen av konsten. Konsten är nämligen inget mindre än gåvorna som konstnärer stjäl från gudarna på den sakrala planen och skänker till människorna på den profana planen. Precis som Prometheus i den grekiska myten.
Det här tyder på att Paludans symboliska handlingar tillhör det jag skulle för anti-konst, då han är en direkt antites till Prometheus-figuren. Han är en provokatör. En anti-konstnär som inte drivs av kärleken av att skänka elden från gudarna till människorna, men drivs av ett djupt hat som sätter eld på heliga skrifter.
Författaren Jonas Gardell vill skydda alla böcker från att brännas vid manifestationer.
Jag håller varken med Jonas Gardell eller Bo Rothstein om att vi borde förklara alla böcker heliga och illegalisera alla bokbränningar. Det förslaget låter naivt. Alla böcker är inte heliga. Det finns en stor gapande klyfta mellan den sakrala planen och den profana planen. Det finns en klar hierarki inom litteraturen som måste förvaltas.
Statsvetaren Bo Rothstein vill skydda alla böcker från att brännas vid manifestationer.
Separera de heliga skrifter från de profana skrifter och inför rimliga riktlinjer åt de heliga skrifterna som hindrar provokatörer som Paludan från att återigen förvränga vår yttrandefrihet och hetsa samhällsgrupper. Heliga skrifter bör behandlas som heliga, trots att vi som ett sekulärt samhälle har skiljt oss från dem. Precis som James Joyce.
Det demonstranterna gjorde var brottsligt. De förtjänar fängelsetid. Men det Paludan gör är inte bara ett brott. Det är en fundamental symbolisk synd. Det jag kallar för anti-konst. Det muslimerna kallar för vanhelgande. En hatisk akt som aldrig bör upprepas på ett sådant sätt. Inte i mitt Skäggetorp!
De riktiga konstnärerna var de muslimer som mötte Rasmus Paludans hat med bön och kärlek, skriver Gift Blessing.
De riktiga konstnärerna däremot var muslimerna som ställde ner bönemattor och bad i lugn protest mot Paludan. De förstod att den verkliga naturen av konsten är kärlek. Inte hat.
Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp.
Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp