H. G. Wells 1937.
I Cyril M. Kornbluths novell “The Marching Morons” (1951), “De marscherande idioterna”, skildrar han en mardrömslik framtid där idioterna har tagit över. De intelligenta människorna har slutat att föröka sig. De ägnar i stället sitt intresse åt all annat spännande än att ligga, vilket lett till att bara de korkade har fortsatt att yngla av sig. Samtidigt har teknologin gjort livet så bekvämt för människorna att de inte behöver tänka, de slösar sin energi på förslöande underhållning och raskt förtvinar deras hjärnor. Intelligentian har i stället blivit förslavade och sliter hårt för att hålla ordning på livet för de tankeslöa.
Kornbluths berättelse vänder upp och ner på H. G. Wells socialkritiska roman “Tidsmaskinen” (1895) som för oss till en framtid där samhällsklyftorna blivit så stora att över- och underklassens utvecklats till två skilda arter. “The Marching Morons” speglar förstås också sin samtids brännheta “befolkningsfrågan” och även om det mesta med rasbiologin gick under med Tredje riket så fanns det fortfarande idéer om att förfina eller rent av rädda den mänskliga arten får urartning genom att försöka styra reproduktion genom exempelvis tvångssteriliseringar. Det var evolutionsteorins fader Charles Darwins kusin Francis Galton som under 1800-talet utvecklade teorier om ärftlighet och som just drev frågan om att se till att intelligenta och friska människor förökade sig för att artens utvecklings skull. De andra fick gärna dö ut.
Francis Galton. Målning av Charles Wellington Furse från 1903.
Samtidigt kan vi se hur den framtid Kornbluth föreställde sig redan är här. Vi blir allt dummare. Den främste forskaren inom området, den nyzeeländske statsvetaren James Flynn, har visat att de genomsnittliga IQ-nivåerna i västvärlden sjunkit med så mycket som 6–7 poäng (de flesta av oss ligger kring hundra-strecket) sedan 1980-talet. Åttiotalister och årskullarna därefter är betydligt mindre intelligenta än sina föräldrar.
Är 80-talisten och kulturchefen Erik Jersenius mer korkad än tidigare generationer?
En tes är att det beror på inflyttning av befolkningar får delar av världen som har lägre IQ-nivåer (mer utvecklade och litterata samhällen har i genomsnitt högre intelligenskvot), men samtidigt tycks man även inom familjer bli svagare i förståndet. Det kan bero på att vi använder våra hjärnor till nya saker, tidigare generationer har läst mer och utvecklat sitt abstrakta tänkande och trots att allt fler unga “utbildas” på högskolorna så verkar det som att deras medievanor och intresse för passiviserande digital underhållning göra dem korkade. Det intressanta är att intelligensnivån tidigare stigit med ökat välstånd, men vid en viss punkt har det vänt och vi har blivit lata, eller åtminstone mindre beroende av att tänka.
Mike Judges klassiska satirfilm “Idiotrepubliken” (2006) är förstås influerad av Kornbluths novell. Vi förs ett halvt årtusende in i framtiden där IQ-nivåerna har fallit stadigt. De högutbildade sköt hela tiden på barnafödandet medan “white trash”-paren förökade sig som kaniner. Genom kommersialism och aggressiv antiintellektualism har civilisationen försjunkit till en skräpkultur där människorna knappt längre kan uttrycka sig i ord. De lever bland sopor i en ekologisk katastrof.
I Mike Judges satiriska framtidsskildring "Idiotrepubliken" har mänskligheten blivit rejält mycket dummare. Terry Alan Crews en föredetta showbrottare som blivit USA:s president och Luke Wilson en medelmåttig amerikan som gör en tidsresa bara för att inse att han är smartast.
Trots att det stora filmbolaget 20th Centrury Fox valde att spela in “Idiotrepubliken” var det extremt återhållsamt med att visa och marknadsföra den. Kanske insåg man hur provocerande den egentligen var för stora delar av den publik som redan blivit “fördummad” eller som åtminstone fortfarande var smart nog att känna sig träffad. Ändå hittade filmen fram till sin publik vartefter och har nu blivit något av en modern klassiker.
USA:s förre president Donald Trump.
När fastighetsmagnaten och dokusåpakändisen Donald Trump blev vald till USA:s president 2016 satte vi skrattet i halsen. Hur mycket påminde han inte om den urkorkade och vulgäre Dwayne Elizondo Mountahn Dew Herbert Camacho (spelad av Terry Crews), en gammal underhållningsbrottare som tagit säte i Vita huset i “Idiotrepubliken”. Judge visade sig inte vara någon profet, han tog fel på nästan 500 år. Samtidigt har hans film också kritiserats för sitt klassförakt och visst är det den folkliga vreden som vi nu ser mobiliseras av populisterna mot “eliten” i land efter land.
I kväll passar ni på att se “Idiotrepubliken” på Cnema i Norrköping, en vass “dokumentär” om vår egen samtid.