I musikbranschen är jag lokalpatriot

Kampen för att få musikbranschen att rikta blickarna utanför Stockholm är inte över. Det blev tydligt så fort publikrestriktionerna togs bort och minglandet fick ny fart.

Christel Valsinger skriver om Donika Nimani från Norrköping och Meek Mills, som tar hjälp av låtskrivare från Linköping.

Christel Valsinger skriver om Donika Nimani från Norrköping och Meek Mills, som tar hjälp av låtskrivare från Linköping.

Foto: Joakim Blomqvist / Melinda Reyes Hiltunen / TT

Krönika2021-10-16 07:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det kan låta gammaldags att härja om geografi i den här digitala eran. Yngre generationer hittar ju samarbeten och möjligheter över hela världen genom att skicka länkar till sin musik via Instagram eller skaffa sig följare på TikTok. 

Men faktum är att svensk musikbransch i form av skivbolag, förlag och bokningsbolag fortfarande är väldigt centrerad till Stockholm. Jag hade nästan glömt det efter ett och ett halvt år av Zoom-konferenser. Men när Sverige nu öppnat upp för fysiska möten igen fylls mina flöden av Stockholmskollegor på krogshower, premiärer, mingel och konserter. Självklart uppstår nya samarbeten och möjligheter via dessa fysiska mötesplatser. Självklart går man miste om sådana chanser, när man sitter runt 20 mil därifrån.

Eftersom jag nu av olika skäl blivit kvar här på slätten gör jag mitt bästa för att hajpa den. Som en självutsedd ambassadör för östgötskt musikliv berikar jag branschmingel med påpekanden om “våra” framgångar. Berättar om de unga Linköpingsproducenterna Yugo Getit och Gingr, som har producerat en låt på amerikanska rapparen Meek Mills nya album som just nu ligger trea i USA. Framhåller att årets Ted Gärdestadstipendiat Donika Nimani bor i Norrköping. 

“Jaså, det visste jag inte”, säger människor artigt och tänker kanske att det spelar väl ingen roll varifrån musikskapare kommer. 

Men det är lite med det som när rika människor säger att pengar inte är viktigt. Man fattar inte att man tar något för givet som andra får kämpa för (och här kan vi alla ta en andningspaus och fundera över våra egna privilegier).

I min roll som musikjournalist får jag dagligen pressutskick om konserter som äger rum i lokaler som jag förutsätts förstå ligger i Stockholm – det skrivs inte ens ut, så självklart är det. Jag får invitationer om att ses över en kaffe från människor som är välmenande men inte har tänkt tanken att det enkla nätverkandet kostar en av oss en tågbiljett tur och retur. Releasefester annonseras ofta med bara någon dags varsel, vilket kanske är rimligt för den som finns en t-baneresa bort.

Så min lokalpatriotism handlar om att visa att det finns en musikvärld utanför tullarna också. I kvarteren där vi bor skapas beats till mijonstreamande amerikanska rappare och texter som får nationella priser. 

Välkomna hit.