I bannlysta artisters sällskap

En känd artist fångas på video när han på fyllan yttrar det rasistiska n-ordet och reaktionen är omedelbar - bojkott.

Morgan Wallen, Milli Vanilli och Sinéad O´Connor är artister som alla blivit bojkottade i olika sammanhang.

Morgan Wallen, Milli Vanilli och Sinéad O´Connor är artister som alla blivit bojkottade i olika sammanhang.

Foto: Arkiv/AP

Krönika2021-03-12 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Detta hände Morgan Wallen, allmänt tippad som countrymusikens nästa stora stjärna. Hans andra album kom ut i januari och parkerade direkt i toppen av amerikanska albumlistan. Fördömanden efter att fyllevideon spridits på nätet i början av februari kom snabbt. Radiostationer slutade spelade Wallens musik, streamingtjänster strök honom från spellistor, hans bokningsagent sa upp bekantskapen och skivbolaget upphörde med alla promotionaktiviteter liksom planeringen av en kommande turné.

Morgan Wallens försök till ursäkt hjälpte föga, han blev i praktiken förklarad som icke önskvärd av en hel bransch med ett viktigt undantag. Publiken, fansen, fortsatte lyssna på hans musik och ladda ned och köpa skivan. Den toppar fortfarande, nu i mars, albumlistan.

Vad behövs egentligen för att en artist ska hamna i onåd? Vad är oacceptabelt beteende? Det har sett olika ut över tid, men det är svårt att tänka sej ett värre brott än att ta livet av en annan människa. Phil Spector föll från sin piedestal som hyllad skivproducent när han 2009 dömdes för mord. Han avtjänade ännu sitt straff när han dog i fängelset i januari i år. Hans legendariska ”wall of sound” hade extra mycket av allt enligt principen varför ha bara en trummis när man kan ha tre? I låtlistan hör du Spector i sitt esse i låten med Ike & Tina Turner.

Skandalen var total 1990 när Milli Vanilli avslöjades som bluff. Deras producent tvingades erkänna att det inte var killarna utan anonyma studiosångare som hördes på skivorna och duon fick därmed lämna tillbaka Grammy-utmärkelsen som bästa nya artist. Ett par år senare blev Sinéad O’Connor bojkottad en tid. Detta sedan hon i direktsänd tv avslutat Bob Marley-låten ”War” med att riva sönder ett foto av dåvarande påven i protest mot sexuella övergrepp inom katolska kyrkan. Under lång tid var det tabu att plocka upp och bearbeta klassiska musikverk. Det fick Charlie Norman erfara när han på 40-talet gjorde boogie woogie av Griegs ”Anitras dans”. Kontroversen var så stor att skivbolaget återkallade skivan.

Låttexter har nagelfarits med varierande grad av frenesi genom åren. BBC i England till exempel har bannlyst hundratals låtar i sin iver att bespara känsliga lyssnare svordomar, skymf av kungligheter, drogreferenser, politiska ställningstaganden och sexanspelningar. Moralpaniken var närmast total inför paret Birkin/Gainsbourgs flåsiga exercis i sängkammaren 1969, medan Lily Allens uppsträckta långfinger i ”Fuck you” 40 år senare passerade obemärkt förbi.

Smygreklam är också en känslig fråga för public service-radio. The Kinks fick nobben för sin hit ”Lola” med dess rim på Coca-Cola och i min egen tidiga radiokarriär på Sveriges Radio fick jag ta ställning till Paul Simons ”Kodachrome”. Medveten om reglerna kollade jag med Grammofonarkivet. Jodå, den fick - åtminstone tillfälligt - sin ”dödskallemärkning”. Men tiderna förändras, Kodaks film tillverkas inte längre och vår tolerans för texter lär se annorlunda ut idag.

Spotify: sök Kaj Kindvalls låtlista.

1. Morgan Wallen, 7 summers 2. Morgan Wallen, More than my hometown 3. Ike & Tina Turner, River deep - mountain high 4. Milli Vanilli, Blame it on the rain 5. Sinéad O’Connor, War 6. Charlie Norman, Anitras dance boogie 7. Jane Birkin & Serge Gainsbourg, Je t’aime… moi non plus 8. Lily Allen, Fuck you 9. The Kinks, Lola 10. Paul Simon, Kodachrome

Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com