Beatrice Granno och Simona Tabasco spelar prostituerade i tv-serien "The White Lotus".
Överallt dyker de upp, teveserierna. Bekanta som tipsar på sociala medier om en ny serie. Vänner som sett klart en serie och undrar vilken serie de nu ska se. Kompisar som är helt sålda på en serie de håller på att se. När jag går in på en blogg kommer där en lista på de bästa teveserierna just nu, samt de bästa poddarna, och såklart de bästa bloggarna. Jag vill bara fråga alla människor: hur hinner ni?
Det är lätt att känna sig utanför. Inte hänga med i snacket. Nej, jag har ingen aning om vad "The White Lotus" handlar om. Fast det var kanske i höstas alla kollade på den, när Björn Werner skrev i Svenska Dagbladet att han hellre ville kolla på serien än läsa de Augustnominerade böckerna. Nu är det kanske något annat alla kollar på.
Jag har bestämt mig för att det är okej att inte ha koll. Att det är okej att inte hänga med. Jag har bestämt mig för att jag får stå där och vara tyst när andra pratar om senaste säsongen av något. Jag lyssnar inte på någon podd heller. Försöker sluta läsa bloggar.
Linköpingsförfattaren Mattias Kronstrand slog nyligen ett slag för läsningen i en krönika på Correns kultursidor.
Mattias Kronstrand skrev i Corren (24/4) om varför man ska läsa boken istället för att se filmen. Det viktiga med läsandet ligger i att bli medskapare och få göra sig sina egna bilder, vilket kräver en högre nivå av koncentration.
Journalisten och författaren Jens Liljestrands klädde av intresset för den hajpade tv-serien "White Lotus": ”intellektuell sondmatning som effektivt, närmast industriellt tillfredsställer hjärnans behov av spänning, skönhet, humor och porr.”
För läsandet kräver lite mer. Jens Liljestrand skrev i Expressen (7/12 2022) att ”litteratur är arbete” som kräver ”avkodning, tolkning, bearbetning” och där det dröjer innan belöningen kommer. Att jämföra med teve-serien "The White Lotus" som Liljestrand kallar för ”intellektuell sondmatning som effektivt, närmast industriellt tillfredsställer hjärnans behov av spänning, skönhet, humor och porr.”
Simona Tabasco spelar den prostituerade Lucia Greco i serien "The White Lotus".
Nej, jag har ju inte sett "The White Lotus", och är inte kritisk till den på något sätt. Det är bara det att jag inte hinner. Den lättsmälta kommersiella kulturen introduceras i ung ålder. På min femårings förskoleavdelning jobbar de med Tema Pokémon. När jag berättat det för kompisar med förskolebarn börjar de skratta. Deras barn jobbar med Tema Vatten eller Tema Djur. Men på min femårings avdelning vill de låta barnens intressen styra, och när jag ifrågasätter valet av en kommersiell produkt säger pedagogen att jag inte ska vara rädd för barns populärkultur. Jag menar inte att vara en bakåtsträvare, men bara att man inte måste följa minsta motståndets lag. Dessutom är mitt barn inte ens intresserad av Pokémon, men han får känna trycket av andras intressen.
Den lättsmälta kommersiella populärkulturen omfamnar barnen snabbt och letar sig till och med in i förskoleundervisiningen, skriver Lisa Zetterdahl.
Läsning har under ett antal år ansetts hotad, av tv, filmer, dataspel, internet och smarta telefoner. Det har alltid funnits åsikter kring vårt läsande, påpekar forskarna Catherine Ross, Lynne McKechnie, and Paulette Rothbauer. På 1800-talet rådde i stället uppfattningen att det var skadligt att läsa för många romaner, framförallt för kvinnor och barn. Redan Sokrates ska ha varit kritisk till det skrivna ordet, då det skulle förstöra minnet, och inte gick att föra en dialog med.
Hur gör man i en tid när så många val står till buds? På Underbaraclaras blogg skriver hon regelbundet (nej jag har visst inte slutat
läsa hennes blogg) om den läsutmaning hon påbörjade 2022, som gick ut på att läsa 20 minuter varje kväll. Hon saknade att känna sig som en läsande människa, något som hon tappat bort i småbarnsår och med en smart telefon.
Hon har vittnat om att de där 20 minuterna ofta blir mer, när hon väl börjar läsa vill hon fortsätta. Jag har aldrig tappat mitt läsande, men när det finns så mycket som drar i en har jag gett mig själv en läsutmaning. Jag lånar ofta travar av böcker från biblioteket, det kommer ju så mycket nytt, och här vill jag gärna hänga med. Under tiden står det ett stabilt gäng hyllvärmare i min bokhylla, böcker som jag tänkt läsa någon gång, men som aldrig, aldrig blir av.
1. Leo Tolstoj, porträtt av Ivan Kramskoj från 1873. 2."Anna Karenina" (1885), målning av Aleksei Mikhailovich Kolesov.
Nu utmanade jag mig själv att istället den här våren läsa "Anna Karenina". Tolstojs klassiker från 1873-1877 är en riktig tegelsten, den utgåvan jag läser är på närmare 1000 sidor, fördelad i tre band. Det är en av världslitteraturens stora verk, en kärlekstragedi där människornas känslor står i konflikt med samhällets stränga normer. Jag kommer inte hänga med lika mycket i samtiden, men jag kommer ha läst ännu en av de stora klassikerna. Så även om jag inte hänger med i samtalen om de senaste teveserierna nu, så när jag är död kan jag på den andra sidan, om den finns, samtala med så många om Anna Karenina.
Lisa Zetterdahl är författare och poet från Ringarum.
Lisa Zetterdahl är poet och författare från Ringarum