Många kvinnor har stöttat Johnny Depp i rättegången mot Amber Heard.
Jag har sett bitar av rättegången, lyssnat, tagit in. En stor skara Depp-fans utanför domstolen. Var fanns Heards fanskara? Efter domen flödar Depps konton på sociala medier över, medan Heards är stängt för kommentarer. Bara detta säger en hel del om klimatet. Homosocialitet ligger inte i gemene mans mun men innebär att män skyddar män, makten finns hos män och därmed strävar kvinnor åt den riktningen. Det vill säga, en kvinna i utsatt position är förloraren. Det är sorgligt. Vart finns solidariteten med kvinnorna? Visst, den är där men drunknar i bruset.
Johnny Depps supportrar hurrar efter att det står klart att han "vinner" förtalsrättegången mot Amber Heard.
Sedan jag såg Johnny Depp första gången i Edward Scissorhands har även jag varit ett stort fan. Hans mejslade ansikte, mörka hårsvall och sköna röst i kombination med talang. Men som privatperson har han flertal gånger hamnat i blåsväder. Ibland är det svårt att skilja personen från verket.
Johnny Depp och Winona Ryder i Tim Burtons klassiska film "Edward Scissorhands" från 1990.
Sms, samtal, desperata, behövande, krävande. Kärlek på sin yttersta spets. Varken Depp eller Heard har handlat särskilt snyggt. Jag vet inte något om deras relation mer än vad som fläkts ut likt ett flått lamm i media, men jag vet hur det är att om och om igen bli kränkt av en närstående. Till dess en tigger och ber om existensberättigande, ber om fred, förlåtelse, guld och gröna skogar.
Amber Heard har också fått mycket stöd av allmänheten i rättgången mot Johnny Depp.
Ens liv blir en ägodel för massorna. Och de dömer hårt. Döljer sina egna angelägenheter i rösterna för eller emot. Smutsigt, om jag får säga. Det får jag, för som Heard påtalat har hon nyttjat sin rätt till yttrandefrihet. Liksom jag. I alla lägen.
Amber Heard i rättssalen.
Hemma pratar vi om det, i ordalag om fall vi läst eller hört om. Ibland berättar jag om våldet som kantat våra släktled, där kvinnor om och om igen drabbats. Då, som nu. Men det finns alltid någon ny entusiast som städar undan spåren, lindrar skadan och plåstrar/sminkar över såren. Jag vet. Jag har sett. Jag ser.
Amber Heard i rättsalen i april.
Mörkertalet är stort. Mäns våld mot kvinnor ska stå högt upp på agendan, men ändå har 325 kvinnor mördats av sin man i hemmet sedan januari 2020.
En segerviss Johnny Depp på väg till rättegången mot Amber Heard.
I dag påminns jag om jakten på häxor. Ett utmålande av kvinnor som konspiratoriska, lögnaktiga, makttörstande och lusstyrda. Medan männen framställs som neutrala, balanserande, intellektuellt styrda och kunniga. Illamåendet mullrar från magtrakten. Uråldriga värderingar som styr. En till synes skör kvinna som står mot en mans mörka blick, kroppshydda och genomsyrade persona. En klassisk bild.
Gabriella Nilsson saknar solidariteten med Amber Heard.
Efter 60 högskolepoäng i genusvetenskap blir jag aldrig klokare. Ser framsteg, men även hur djupt normer och stereotyper är inristade likt runor i oss. Reformer och regler ligger långt före våra syn- och tankesätt. Jämställdhet är bara en chimär. Vi har inte hunnit ikapp. Ett bevis, bland många andra, är Heards kamp mot Depp. Jag undrar vad som händer med deras respektive karriärer. Män klarar sig ofta. Kvinnor bränns på bål.