Hans Lannérs ”Hemkomst”
Konsten tar sina egna vägar och vi kan följa dem på vindlande, okända riktningar. Att inte göra rätt – det kan vara det enda rätta. Åtminstone väcks den tanken inför Hans Lannér anspråkslösa men subtila måleri i Passagen.
Ljusa, lätta, till synes enkla målningar i akvarell, akryl och krita. Det är som om allting håller andan i Lannérs måleri. I väntan på något. Formspråket ser naivistiskt ut men besjälat på ett förunderligt sätt. Detta svävande, outgrundliga tillstånd som om livet självt tar ett djupt andetag inför dessa hus, interiörer och miljöer.
Hans Lannérs "Tveka".
Associationer går till så olika konstnärer som Ivan Aguéli, Helene Scjherfbeck och Åke Göransson. Som om de blandades i en förtrollande bägare och kom ut i Lannérs antydande, delvis upplösta bildrum. Han struntar i konventioner, blandar trolöst färgmaterial och reducerar bort allt onödigt. Motiven står där skälvande i all sin tafatta nakenhet utan skyddsdräkter och masker.
Hans Lannérs ”Du som vet".
En växande andlighet kan man också se i Lars Hoffstens måleri. Det kanske alltid funnits där i bluesen, rytmerna och intresset för olika religioner. En motivisk och idémässig rikedom som blivit allt större. I samband med helgens bryggerievent på Restaurang Torn i Linköping visar han målningar.
Lars Hoffsten "Blues Session" och hans hyllning till Marcel Duchamp, idékonstens fader
Hela miljön där ute vid Tornet är helt fantastisk! Tegelväggar, svarta väggar, tuffa, häftiga rum vid rum allt djupare in i de tidigare funktionsbyggnaderna. Fredag kväll uppträdde Louise Hoffsten med sina sugande blueslåtar. Vilken fantastisk helhet med måleri, skön musik och suggestiva interiörer. Bättre kan det inte bli. Måtte verksamheterna här bli långlivade med många besökare som längtar till ett annat Linköping.
Staden bjuder på kontraster. I Hemslöjdens Galleri på Storgatan visar Klara Knutsson, möbelsnickare och konstnär från Stockholm, under en månad ett slags nyskapande bildverk.
Klara Knutssons "bildbyggnad" och "Träda".
Motiven utgörs av hus, djur och miljöer. Hon använder sig av olika fanér och träslag. Färgskalan är ytterst återhållen. Klara Knutsson kallar sin utställning ”Träda” som är fyndigt dubbeltydigt. Att träda i ett rum, ett förhållningssätt till olika material. Det är skönt att skåda.
Bortsett från några ansiktsformer är det mesta skickligt gjort. Hon lyckas mycket bra med arkitektur, hus, djur och interiörer. Här finns det formfasta och trygga skapat med känsliga händer. Raka motsatsen således till Lannérs och Hoffstens mångtydiga, svävande sökande.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland