1. Assi Molins "Förvandlingar". 2. Lena Wiklunds "No Strings". 3. Goucher från 1961 av Bengt Lindström.
Passagens unika presentation av Bengt Lindström ger både chock och eftertanke. Flera av konstnärens stora, expressiva och köttiga oljemålningar finns på plats. De tar nästan andan ur en betraktare med sin ursinniga, vitala kraft. Samtidigt ger utställningen tid för reflektion kring ett konstnärskaps tidiga tillblivelse och utveckling.
Hans vilja till konst märks redan i skolteckningar och tidiga verk. Han föddes 1925 i en liten by i Härjedalen men det tog tid, ända fram till 1960-talets mitt innan han hittade sin själ i sig själv, sitt eget språk. Ett slags nyprimitivism med fornnordisk mytologi. Jag minns vilken enorm slagkraft hans utställning hade på Historia museet 1983. Då först fattade jag vad han höll på med. Min tidigare skepsis mattades av.Ut i världen var och är förmodligen alltid viktigt för en konstnär. Via Stockholm och Chicago landade han i Paris med alla dess förebilder.
Lindström är ett utmärkt exempel på hur konst föds och närs av konst. Inspirationskällor fanns både i historien och samtiden. Från expressionister som Vincent van Gogh, Picasso, Emile Nolde via Cobragruppen, Jackson Pollock, Willem de Kooning och Joan Mitchell.
Utställningen ”Jag före Jag” är föredömligt pedagogiskt iscensatt av kuratorn Petter Österlund. Här finns generösa texter och en koncentrerad film. Tack vare entreprenören och samlaren Curt Aspelin har samtliga verk kunnat nå Linköping. Många konstverk har aldrig tidigare visats. Sveriges mest internationellt kände konstnär! Passa på och se! Passagen blev först!
I kvarteret bredvid Passagen ligger det seriösa Galleri Sander som ofta visar bra utställningar. Nu finns en extra bra grafikutställning av Linköpingskonstnärerna Assi Molin och Lena Wiklund. De har sin bas i grafikcentrum Krogen Amerika.
En sällsynt samspelad och väl avvägd iscensättning med 37 bilder. Om man inte visste, skulle man kunna tro att det är en och samma konstnär. Ändå inte riktigt. Var och en har sitt speciella tilltal och uttryck. Gemensamt är båda arbetar med rätt avancerade och fotobaserade grafiska tekniker som heter gelatintryck och fotopolymer. Men det konstnärliga uttrycket är alltid viktigare än tekniker.
Gemensamt tema är natur, landskap, människor, djur och lite arkitektur. Allt integrerat på ett sinnligt och skönt sätt. Lågmält, poetiskt och eftersinnande.
En mil utanför Linköping ligger Galleri Vreta kloster, ett mycket trevligt galleri. En vacker tillbyggnad med högt i tak är snart färdig. In på sista veckan pågår utställningen med Peter Adbåge, far och upphovsman till de kända barnboksskaparna Emma och Lisen Adbåge. Här firar fantasin triumfer i hela familjen.
Man kan känna sig avundsjuk på Peter Adbåges ohämmade och fria naivism i sitt bildskapande. Allt är möjligt i hans collagemålningar.
En viss naivism finns också i Falah Alanis surrealistiska målningar på Galleri Kronan i Norrköping. Men här är innehållet mera kärvt. Det är som om ständiga krig går och stympar människor och djur. Egenartat och intressant bildspråk. Bultande och pockande.
Som kontrast finns Marianne Degermans lättsamma och impressionistiska målningar på Konstforum. Speglingar är temat. En viss elegans präglar verken, men jag saknar också skavytor, motstånd och sådant som stämmer till eftertanke. Konst är mer än yta.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland