Han döptes efter sin fars jazztrio. Lärde sig tidigt spela en hel massa instrument. Skrev låtar oavbrutet. Byggde, så småningom, ett eget musikslott hemma i Minneapolis. Och han erövrade världen med soulmusik. Just när världen och soulmusiken behövde det som bäst. Prince Roger Nelson eller bara Prince, som vi lärt känna honom, var en jätte förklädd till en 157 centimeter lång Minneapoliskille. Han skrev musikhistoria, helt efter eget huvud. Och han har hjälpt till att forma popmusiken som vi känner den idag.
För bara några veckor sedan satt Prince, vid en flygel, på en scen i Kanada och hyllade en nyss avliden David Bowie genom att spela hans klassiker ”Heroes”. Nu är det Prince som ska hyllas. Bortryckt mitt i steget. Alldeles för tidigt.
Prince startade sin musikkarriär på allvar i slutet av 70-talet. Gjorde några skivor som passerade ganska obemärkt förbi, innan det stora genombrottet kom på 80-talet. Med skivor som ”1999”och ”Purple rain” tog han steget in i det riktiga rampljuset och när MTV började spela hans videos var världssuccén ett faktum.
Men Prince var inte en hitmaskin av det enklare slaget. Han vägrade stå still. Vägrade att bli definierad. När han lagt världen för sina fötter med ”Purple rain” vände han åt ett helt annat håll. Fyllde sin inspelningsstudio med ballonger, såpbubblor och instrument från mellanöstern och kom ut med det psykedeliska albumet ”Around the world in a day”.
Stora artister klarar det där. Hittar nya vägar. Skapa nya uttryck utan att tappa bort sig. Prince kunde ju till och med döpa om sig till ett tecken, i sju år, utan att gå helt bananas – även om det nog var nära.
1980-talet var inget bra årtionde för soulmusiken. Diskon var körd i botten och hiphopen växte fram som det nya heta. Men Princes talang var ostoppbar. Han la alla sina influenser i en stor mixer och skakade om. Han tog funken från James Brown, galenskapen från Sly Stone, gitarrerna från Jimi Hendrix och popmelodierna från hitlistorna. Han skapade Minneapolissoundet. Det helt unika. Det där som alla, från Eric Gadd till D’Angelo, försökt kopiera och göra till sitt.
Det sägs att Prince var extremt krävande att samarbeta med. Något som, exempelvis, Michael Jackson fick erfara när han bjöd in honom till duett på sin låt ”Bad”. Prince föreslog en del ändringar i låten, ville göra den mörkare och djupare. Michael Jackson gillade inte förslagen och så gick den på pappret klassiska duetten upp i rök. Men Prince kröp inte för någon, inte ens Michael Jackson. Han behöll sin integritet och vision intakt även den gången. Det gjorde han hela vägen. Ända till det för tidiga slutet.
Prince Roger Nelson blev 57 år gammal.