Göteborgs egen sång- och dansman äger Ullevi.
Jag kan inte Håkan Hellström och än mindre sjunga med i alla hans låtar och texter, men är du i sällskap med svindlande 69 860 personer den här ljuvliga lördagskvällen på Ullevi, som med åren blivit Göteborgssonens eget vardagsrum och hem, spelar det absolut ingen roll.
Jag blir berusad av en massa pop, ballader och allsång.
Alla blir det.
Håkan Hellström är ett fenomen och en gåta utan svar, men han samlar kärleken runt sin lägereld på ett magiskt sätt och får oss alla bli en del av den. Han är, utan tvekan, svensk mästare på det.
Vare sig du kan varje textrad och kommer i en klassisk sjömanskostym med seglarhatt eller möter honom för första gången med jeans och en sommarpiké.
Som jag.
Ja, jag kan inte räkna den kvällen jag var vimmelreporter på premiären av Kalasturnén i Folkets Park i Norrköping den 10 juli 2003, när Håkan Hellström började sin resa genom Sverige tillsammans med Lars Winnerbäck, Magnus Carlsson, Marit Bergman, Timbuktu och Her Majesty. Mitt förhållande till Håkan Hellström var ärligt talat rätt iskallt fram till den 2 april 2016. Jag hade aldrig förstått hans storhet och orkade överhuvudtaget inte ta in ett spår från honom, men han nådde mig till slut just den dagen på ett tåg någonstans utanför Alvesta.
IFK Norrköping hade åkt på pisk och himlen var ljusblå (kan ni hans inledande rader på "Valborg" så kan ni...) och nöjeskrönikörerna på de större tidningarna jagade varandra med stora ord och hyllningar om Håkan Hellströms senaste släpp i "Din tid kommer". Jag loggade in på Spotify, hittade låten högst upp på någon lista och kände ganska omedelbart att ”det var ju inte så tokigt ändå” och ”man ska kanske ge honom en chans”.
Svindlande 69 860 personer delade den här ljuvliga lördagskvällen på Ullevi, som med åren blivit Håkan Hellströms eget vardagsrum och hem.
Drygt sex år senare är jag så en del av Hellströms uppskjutna 20-årsjubileum, där närmare ofattbara 280 000 personer möter upp under fyra kvällar på Ullevi.
Jag såg honom vinna vår sista Bråvallafestival 2017, men det här är något helt annat.
Göteborg, Heden och Ullevi har aldrig upplevt något liknande med mäktiga stopp i musikens spår med Laleh, Iron Maiden, Rammstein, Ed Sheeran och så, till sist, denne sång- och dansman i Håkan Hellström, som får sätta punkt på den här magiska sommaren. Det är möjligt ni kan sakna ett betyg på kvällen, men jag glömde bort det någonstans i höjd med "En midsommarnattsdröm", "En vän med en bil" och "För sent för edelweiss". Det är två timmar och 42 minuter av total eufori, där du inte kommer undan och den här natten finns ingen väg tillbaks – ingen alls.
Som när han tillsammans med Göteborgsoperans orkester tar med oss in i smekande ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”, som när han låter Amena Alsameai, som trollband oss i Idol under förra hösten och i gamla Fängelsekyrkan i Norrköping i juletid, sjunga "Tro på livet" och som rundar av sin egen gästlistan med Victor Leksell och "Svag"/"Vi två, 17 år" och så "Känn ingen sorg för mig Göteborg".
"Håkan Hellström är ett fenomen och en gåta utan svar, men han samlar kärleken runt sin lägereld på ett magiskt sätt och får oss alla bli en del av den. Han är, utan tvekan, svensk mästare på det", skriver Mats Willner om de knappa tre timmarna på Ullevi.
Håkan Hellström skickar ut och hem oss i den trolska natten med ”Din tid kommer”, ”Det kommer aldrig va över för mig”, ”Du är snart där”, som kryddades av fyrverkerier och en lika smått overklig som mäktig ”Valborg”.
"Det finns bara en Håkan i Göteborg" står det i blått och vitt vid siffran 7 på stadens neonskyltar, men hur IFK Göteborg än vrider och vänder på sin Håkan (Mild) är den ende Håkan här en Gaisare...