I det här skåpet med gammal elektronik har jag gömt en godisburk. Min fru letar då gott som aldrig efter gammal elektronik. Läser mina krönikor gör hon inte heller, så gömstället är säkert, så länge ingen tjallar.
När min mamma var i livet hände det med jämna mellanrum att någon konstaterade att det bara var mitt skägg som skiljde oss åt. Allra minst smickrande för henne, men även jag hade gärna haft en annan självbild än "liten rundlagd tant – fast med skägg".
Vi delade även ett ganska elakt sinne för humor, en tendens att göra anekdoter längre än de behöver vara och hamstrande av godsaker på olika fiffiga gömställen i huset, som strumplådor och städskåp – vi gifte oss båda med varsin godistjuv. Men skillnaderna var ändå fler. Hon hade exempelvis mycket fluffigare hår än jag. Och där hon var strukturerad, noggrann och sinnebilden av sunt förnuft är jag raka motsatsen.
Denna trassliga personlighet ratificerades nyligen när jag skulle köra familjen för att storhandla. Jag började med att, som vanligt, köra av vid fel avfart. Vägen byggdes om för drygt tio år sedan och det har inte riktigt satt sig än.
Alla avfarter leder förr eller senare till ett köpcenter. Ibland tar det bara lite längre tid.
Min hustru suckade, som vanligt, djupt åt omvägen. Men inte lika djupt som när jag en stund senare parkerade bilen framför en annan butik än den hon bett mig att köra till.
Jag vet såklart att Coop, Ica, Lidl, Rusta, Jysk, Jula och alla andra namn är olika butiker, med egna identiteter och egenheter. Men någonstans på vägen mellan öra och hjärna mals informationen ner till det lättfattligare "butik", varpå jag åker någonstans som mitt undermedvetna för stunden väljer att associera med ordet. Ibland blir det rätt – oftast inte.
Butik som butik. Jula och Rusta har jag svårast att skilja på. Man har sagt till mig att de inte ens är samma slags geschäftmakare, trots att båda kränger flyttlådor, trädgårdshandskar, gummistövlar och lite godis närmast kassan. Det enda som skiljer dem åt är ett par konsonanter. Det vore sjukligt att inte blanda ihop dem.
När jag så hade blivit informerad om vart jag borde ha kört oss och styrt kosan dit uppstod ett nytt problem. Mitt schampo-märke stod inte längre att finna på hyllorna.
Det är egentligen inte förvånande. Det var förmodligen inget vidare bra märke. Förpackningens slogan har varit att innehållet består av 96 procent naturliga ingredienser. Vad de fyra onaturliga procenten har bestått i vågar jag inte tänka på, men helt säkert inget bra.
Att jag ändå har hållit fast vid märket i alla år har en enkel förklaring: Det har en distinkt skillnad mellan schampo- respektive balsamförpackningen som jag efter år av träning har lärt mig att memorera. En annan av mina svagheter är nämligen en fullständig oförmåga att reda ut vad duschens alla flaskor egentligen innehåller. Någonstans på flaskan står det alltid, men inklämt mellan diverse slogans om moisture revitalizing strengthening formula for tired roots. Varmvattnet hinner ta slut medan jag försöker hitta den relevanta informationen i finstilt.
Nu var jag alltså tvungen att hitta ett nytt märke och stod länge vid hyllan och våndades innan jag valde på måfå och snappade åt mig en flaska av varje sort. Först när vi hade kommit hem, dit jag hittar, upptäcktes att jag hade köpt två flaskor schampo istället för en av varje.
Dagen därpå återvände jag för att komplettera med balsam. Så nu har jag tre schampoflaskor av mitt nya märke hemma.
Det är fullständigt omöjligt att se vad som är vad.
Jag tappade geisten och bestämde mig för att helt enkelt skippa balsam tills vidare, i hopp om att mitt gamla mijögiftsmärke ska återuppta produktionen. Döm om min förvåning när jag i morse möttes av en välbekant frisyr i spegeln. Utan balsam har jag fått min mammas fluffiga boll på huvudet.
Kan även min ordningsamma och strukturerade mor ha haft samma problem som jag med att skilja förpackningar åt? Kanske finns även en smula av hennes sunda förnuft begravt någonstans inom mig och väntar på att blomma ut?
I hoppet om det finns välbehövlig förtröstan, nu när jag mer än någonsin tidigare ser ut som en liten rundlagd tant med skägg.