I kväll ska jag gå på konsert. Linköpings egen jazzstjärna Ellen Andersson är en av tre solister när Norrköpings symfoniorkester hyllar Ella Fitzgerald och tolkar klassiker ur "the great american songbook". Det låter som god underhållning vilken dag som helst och just i dag som ett perfekt sätt att högtidlighålla att restriktionerna tas bort.
I morgon blir det filmpremiär. James Bond, den fegisen, var den förste som sprang och gömde sig när pandemin bröt ut. Trailern har vevats i två år medan premiären skjutits upp och skjutits upp igen. När nu äntligen "No time to die" får Europapremiär slumpar det sig så att Sverige precis har öppnats igen.
Kanske man ska gå till närmaste bardisk efteråt och beställa en dry martini, skakad men inte rörd? Det är läge att fira. Inte att pandemin är över – det är för tidigt – men att kulturen är fri igen och nöjeslivet kan återfödas.
Kultur- och nöjesbranschen har tvingats bära ett större ansvar än de flesta under pandemin. Butiker, köpcentrum och restauranger var aldrig tvungna att stänga helt. Men teaterföreställningar, konserter och filmvisning på biografer (liksom idrottsevenemang och demonstrationer) omfattas av lagen om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som var regeringens främsta verktyg när pandemin slog till.
Publiktaket på femtio personer var en utmaning, när det sänktes till åtta personer tog det mesta stopp.
I juli lättade regeringen på många restriktioner, och nöjesbranschen började vakna till liv igen. Men publiken har inte varit särskilt snabb med att återvända. Jag har suttit helt ensam på bio ibland och jag var på Östgötateaterns premiär för "Alla mina liv" med mer avstånd än publik.
"Vi har liksom glömt det där med bio", säger en kulturintresserad kollega. "Jag har blivit helt försoffad", säger en hemmajobbare i IT-branschen. "Jag visste inte att Filmstaden var öppen", säger en kulturentreprenör i Linköping.
Jag säger: pallra er ut nu och visa kulturen att den är behövd.
Törs man det? Jag som är färdigvaccinerad sedan i juni och känner mig trygg vill hellre vända på frågan: törs du vara säker på att kultur- och nöjesbranschen kan hämta sig igen om du aldrig går ut och ger den din kärlek och ditt stöd?
Jag törs nästan lova att Netflix finns kvar i morgon även om du går ut en kväll. Det är nu det glada 20-talet kan börja.