Forskningsresultatet slog inte precis ner som en bomb – snarare bekräftade det vad många redan anat: när du är 14 år finner du musiken som kommer att cementera din smak och följa dig genom livet.
Emelie Fredriksson kände sig träffad och skrev om det i krönikan 13 februari. Jag kände mig lika träffad, men inte nog med det: albumet som förändrade mitt liv har precis fyllt 40 år och kommer snart att firas med en jubileumskonsert.
40 år är en löjligt hög ålder för lite ungdomskultur som i princip passerade sitt bäst-före-datum redan samma år. Ingen skulle ha kommit på tanken då, 1981, att fira en 40 år gammal skiva. Vad skulle det ha varit, Glenn Miller kanske? Men i dag, och sedan ganska lång tid, är jubileum och spela-hela-skivan-konserter en stor och lukrativ industri.
När jag blev tonåring 1979 blomstrade 50-talsnostalgin. Min mor, som valde Tommy framför Elvis när hon var 14, var inte oberörd. Min far utmärkte sig däremot genom att aldrig fastna i någon stil. Han fortsatte att nyfiket upptäcka ny musik hela livet. Coolt, tyckte mina kompisar. Pinsamt, tyckte jag.
Rock var således vuxenmusik för mig, och när jag var 14 lyssnade jag mest på filmmusik. Min två år yngre bror var mer intresserad av ny musik, med aktivt stöd av farsan. När brorsan gillade Noice och Gyllene Tider gav pappa honom en helt nyutgiven debutskiva med ett annat ungt, svenskt band: Lustans Lakejer.
Melodierna, Johan Kindes mörka röst, hans välformulerade texter, albumets eleganta formgivning – allt kom att påverka mig och definiera vem jag skulle bli. Men detta har jag skrivit om hundra gånger redan och det är ingen idé att försöka omvända någon nu: om du gillar Lustans Lakejer vet du vad jag menar, för alla andra förblir det obegripligt. Men förhoppningsvis har du någon egen favoritartist som spelade soundtracket till just ditt liv, så du förstår känslan.
Mitt musikintresse utvecklades åt många håll, men jag har följt varje comeback mina gamla favoriter gjort. Och nu är det dags igen.
Fredag 19 mars spelar Lustans Lakejer alla låtarna från sitt debutalbum live inför ett tomt Nalen i Stockholm. Konserten strömmas, och följs på distans av ett par hundra tanter och farbröder i 54-årsåldern som lyckligt sjunger med. Ingen kan se hur gamla vi blivit. För en kväll kan vi, och Lustans Lakejer, låtsas att vi fortfarande är de unga, moderna.