Rasmus Paludans brännande av koraner har belastat Sveriges väg till Nato enligt Gift Blessing.
Vi befinner oss i en oviss tid. Luftballongen som flög över USA tolkar jag som en symbol för faran som hänger över oss. Ballongen hade även kunnat vara början på en undergångsroman i samband med jordbävningarna i Turkiet, nu när Putin eskalerar kriget i Ukraina.
Putin har nyligen pausat sitt deltagande i nedrustningsavtalet “Ny Start”, och det spekuleras om eventuella planer på avfyrning av kärnvapen. Men i den kollektiva ångesten vi upplever så håller vi fast vid hoppet om att det kommer att ordna sig. För att det måste helt enkelt ordna sig.
Finlands president Sauli Niinistö lovade Sverige att vi skulle gå med Nato tillsammans, men efter att Paludan satte eld på koranen utanför Turkiets ambassad så belastade han Sveriges väg till Nato. Finland har däremot varit klok nog att förbjuda koranbränning, med hänvisning till lagen om trosfrihet, och har därmed en lättare väg till Nato.
Med tanke på att Nato är det bästa skyddet vi har ifall Putins krig skulle eskalera vidare, så fann vi trygghet hos Finlands Niinistö efter löftet om att vi skulle hålla ihop. Men till följd av Sveriges konflikt med Turkiet efter koranbränningen så verkar det som att Finland bryter sitt löfte, och rör sig mot Nato själva, och lämnar oss kvar i ovisshet. Sverige blir den svaga länken och stannar i ett Nato-limbo.
Nato-limbot får mig, som den litteraturnörden jag är, att omedelbart tänka på Dantes klassiska mästerverk “Den gudomliga komedin”.
Berättelsen skildrar Dantes vandring från helvetet hela vägen till himlen med ledsagaren Virgilius. Den första kretsen i helvetet kallas för “Limbo”. Det här är ovisshetens krets för dem som varken har någon plats i himlen eller helvetet.
Med tanke på att vi hamnade i Nato-limbot till följd av Turkietkonflikten efter koranbränningen så skulle man nästan kunna tro att vi straffas nu för vår kätteri. Till skillnad från Finland som förbjudit koranbränning och går nu vidare till Nato-himlen utan oss.
Det tråkiga i allt det här är egentligen att vi har funnit mer trygghet hos Finlands president Sauli Niinistö gällande Nato frågan än vad vi har gjort hos Ulf Kristersson. Niinistö har alltså varit vår ledsagare istället för vår egna statsminister.
Ulf Kristersson har inte gett oss tryggheten av visshet under vår kollektiva ångest. Han har varit diffus och undvikit tydliga uttalanden. När Paludan brände koranen utanför Turkiets ambassad försökte hans regering att indirekt försvara yttrandefrihet och ta avstånd från koranbränning på samma gång.
Utöver det så har högerregeringen även varit först med att bryta löften, innan Finland vände ryggen mot oss gällande Nato frågan. Skjutningarna skulle ner, elstödet skulle betalas ut och dieseln skulle bli tio kronor billigare. Skatter skulle sänkas och Nato-processen skulle fastställas. Nu har det gått långt över 100 dagar med högerregeringen vid makten och vi lever ännu i fullkomlig ovisshet.
Men så här ska det inte vara. Vi ska inte behöva leva i ovisshet över en eventuell undergång som hänger över oss. Vi behöver en aktiv ledsagare som kan ta oss ut ur det här limbot vi har fastnat i, och vägleda oss tryggt till en ljusare framtid av visshet. Den ledsagaren ska vara vår regering, men vid varje löfte som bryts, och vid varje fall av försumlighet så dras vi allt närmare ett helvete.
Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp