"Hemkomst" av Mattias Fagerholm.
Något av mästarnas möte äger nu rum på Saab Art Gallery i Linköping. Fyra av landets främsta grafiker med klassiska tekniker visar 40 verk av hög klass.
Urvalet med just dessa fyra konstnärer är sällsynt välfunnet. De utgör en gemensam generation, samtliga födda i tidsspannet 1948 – 1954. Deras verk präglas av tystnadens och stillhetens poetik. De arbetar med långsamma och tålmodiga grafiska tekniker som torrnålsgravyr, etsningar, mezzotint och kopparstick. I stort sett alltid med svart-vita kompositioner.
"Tornen" av Mattias Fargerholm.
Mattias Fagerholms mjukgrundsetsningar präglas av arkitektur och natur. Släktskap bakåt i tiden kan ses med Giovanni Battista Piranesi och Folke Dahlberg. Men det är sent på jorden. Torn, kalhyggen, människans stigar och gengångare. Apokalypsen är inte långt borta.
Jukka Vänttinens "Förland".
Jukka Vänttinen är ju känd som mezzotintens okrönte mästare. Han frammanar den djupa sammetssvärtans skönhet ur kopparplåten. Mörker och ljus, ensliga platser med natur och interiörer.
"Idiot Wind" och "Ur Marlows dagbok" av Åke Johansson.
Åke Johansson är den av de fyra som mest skruvar upp surrealistiska scener med sina kopparstick. Efter flera aktuella omläsningar av Joseph Conrads roman ”Mörkrets hjärta” (1902) gläder jag mig åt att Johansson visar några blad ”Ur Marlows dagbok”.
"Aftonbrasa" och "Poet" av Bengt-Göran Flood.
Värmlänningen Bengt-Göran Flood är bra på att fånga porträtt och naturscener med stämningar. Något av hommage till Anders Zorn anar man i ett ansikte på en kvinna och en uttrycksfull studie av Nils Ferlin. Flood har också en snabbare och mera temperamentsfull nål än de övriga.
Motiviskt finns mycket att fördjupa sig hos samtliga fyra grafiker. Här möter vi ofta bilder med höga undertryck och täta atmosfärer som ger utrymme för spännande och mångtydiga tolkningar.
Linköpingskonstnären Peter Menzel brukar arbeta inom ett relativt brett fält. Foto, installationer, teckningar, målningar och skulptur.
På Galleri Sander i hemstaden visar han nu tolv nya databaserade bilder. Vanligtvis brukar han hålla en ganska dov färgskala, alternativt helt svart-vitt. Men nu har han stegrat upp färgskalan i ganska starka toner, ibland till bristningsgränsen.
Dramatiken och spänningen ökar. Det handlar om andra världskrigets drabbningar till sjöss. Konstnärens egen far var med på en ubåt som gick under och försvann i djupen. Det verkar också som om just denna ubåt inte har gått att lokalisera. Alla anhörigas sorg och förlust blev därmed större än om kvarlevor och begravningar kunnat förrättas. Vi minns ju Estonia-katastrofens följder.
"Hemåt" och "Kapten Nemo" av Peter Menzel.
Peter Menzel bearbetar och gestaltar tragiken med konstnärliga uttrycksmedel. Starka känslor, stoff, fragment, mystiken tätnar kring vad havsdjupen döljer. Ibland fungerar minnesprocesser som collage av det onämnbara och ofattbara.
Om man försöker förstå bakgrunden, så kanske läsbarheten av utställningen blir mera möjlig. Expressiva uttryck av laddade känslotillstånd är inte alltid lätta att ta till sig I spänningsfälten mellan minnesdetaljer, kanske ett gammalt foto, kranier och abstraktioner bland alla upplösande vattenmassor lägrar sig fördolda händelser.
Ibland klöser och river det i kollisioner mellan färger och former. Det skaver och gör lite ont. Men det är ju å andra sidan inte meningen att tragik ska skildras som en trevnad för heminredningen. Konst gör ont ibland – och det är avsiktligt.
"Två fåglar" och "Gullegrisen" av Stina Hallgren.
På Korgen Amerika i Linköping ställer Norrköpingskonstnären Stina Hallgren. Hon är under sin långa karriär mest känd för sin keramik och som uppskattad lärare på Lunnevads folkhögskola.
"Maria" och "Stenhumla" av Stina Hallgren.
Nu befinner hon sig i en fas i livet då hon kan ”göra lite som hon vill”. Keramiken har hon inte släppt men måleriet har tagit allt större plats. Men kombinationen av de båda två uttrycksformerna fungerar ofta utmärkt tillsammans som utställning.
"Höst" och "Månansikte" av Stina Hallgren.
Nu ser man tydligare att det finns ett tilltalande och lyckosamt naivistiskt drag i hennes konstnärliga praktik. Här finns mycket att utveckla, speciellt när hon renodlar och framhåller ett enda motiv. En stenhumla, en nyckelpiga, en liten gris, de två mytiska korparna Hugin och Munin. Finfina grejer. Det enkla kan vara stort. I det lilla finns universum – som tröst för mörkrets hjärtan.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland