Göteborg och Scandinavium är av sina randiga skäl och rutiga orsaker ett givet stopp, när SvT lägger turnén för Melodifestivalen varje år. Det har varit – och kommer alltid vara – så. Jag har absolut inga problem med det, men med åren läggs ju arenan in i en egen liten minnesbank av upplevelser från då till nu i den här "mellovärlden".
Såväl bra som dåliga.
Marie Lindberg och hennes gitarr vid lägerelden 2007 med "Trying to recall" skapade ett evigt och varmt rum i min själ.
Christer Sjögrens "I love Europe" 2008 tillhörde ögonblicket, när jag blev så chockad så jag inte ens orkade nå fjärrkontrollen och stänga av eländet.
Den här kvällen fick vi allt serverat på en och en halv timme.
Att hemmasonen Liamoo briljerade och stjärnan från Ukraina i Maria Sur glänste var det ingen tvekan om, men vad gjorde en rosa dalahäst (?) där mitt i allt?
Jag måste ställa frågan ändå.
Vi tar dock vinnarna först.
Liamoo och Maria Sur var ute på hela Sveriges Diggiloo tillsammans i somras (ingen kan väl ha glömt regnkaoset i Söderköping?), när de under en ledig dag tog en tur till studion och spelade in sina bidrag till Melodifestivalen 2024. De satte låtarna under dag och åkte tillbaka till turnén med en känsla av mer.
När de, ett drygt halvår senare, stod på samma scen igen var framgången ett faktum.
Liamoos "Dragon" och Maria Sur "When I´m gone" stod i särklass under en av de mest förutsägbara kvällarna i "Mellohistorien". Det är möjligt det fanns en viss nerv precis före röstsiffrorna skulle avlöjas, men inte ens Carina Berg lyckades hålla i spänningen utan bara radade upp "tolvorna" för Maria Sur. Hon har tagit stora kliv från fjolårets "Never give up" och uppträdde så mycket större och säkrare i år.
Då satt, förresten, redan Liamoo med sina nära och kära och kunde lugnt njuta av sin finalbiljett.
Den var redan klar innan elden slocknat i hans nummer.
Vi pratar om hästen istället.
Den där rosa dalahästen (?) i Frökens Snusks rosa nummer och epadunkens "Unga och fria", som precis lyckade ta sig till finalkvalet och undvek att göra en Samir & Viktor. Vi fick en känsla av grabbarnas haveri i Malmö. Det krävs mer än en refräng och lite annat om man ska ta sig igenom bruset och fånga publiken på den här scenen. Det är möjligt hästen blev avgörande för Fröken Snusk. Den sätter ju visserligen färg (bokstavligen!) på allt och låten är kanske kul, men jag vet inte det och låter därför den försvinna ner i högen av bidrag vi inte minns.
Vi får, vi som följer den här cirkusen, lyssna på veckans bidrag redan på tisdagen.
Vi lyssnar bara.
Den här veckan stannade min tid en smula, när bidrag nummer tre nådde rummet och "The silence after you" med Dear Sara fångade känslan. Jag skrev "wow" på pappret intill och kunde aldrig riktigt släppa tonerna. Sverige kunde inte det heller – visade det sig... Tack och lov. Hon hade egentligen ingenting med sig till Göteborg förutom sin låt, men den lyckades krama landet och det lär inte bli så tyst efter henne nu.
Att hon får en chans till i finalkvalet tillsammans med Fröken Snusk gjorde den här kvällen.
Att låtskrivaren Jimmy "Joker" Thörnfeldt från Norrköping hade del i de två vinnande bidragen och är mister 100 procent med tre av tre biljetter till Friends Arena i mars överraskar ingen längre.