Vi hör livemusik igen, vi hör klingande glas genom sorl och skrapande bestick igen.
Vi lever igen. Jag vet inte hur ni firade, om ni nu firade, men jag gjorde det genom att spela musik från ett av världens absolut finaste band. Avantgardet från Nybro. Deras senaste skiva ”Smash and Grab” har gått varm här hemma. För dig som aldrig hört talas om eller upplevt Avantgardet så kan jag väl enklast sammanfatta de såhär: dagbokstexter som är tonsatta av vansinnigt svängiga och medryckande melodier. Det finns nog ingen textförfattare i detta land som skriver mer ärligt och naket än frontmannen, grundaren och den levande legenden Rasmus Arvidsson. När musiken väl lyckats fånga in dig så är det orden som hypnotiserar och förför dig. En låt som ”Bottna” är fullkomligt omöjlig att stå emot, eller varför inte ”Utanför En Chippy” som skulle kunna välta vilket dansgolv som helst. Känner du att musiken inte räcker till så har jag ett tips till dig. Besök en spelning med Avantgardet. Jag lovar dig, du kommer ut på andra sidan som nyfrälst och genomsvett. Det är en alldeles fantastisk upplevelse.Så gillar du ärlig popmusik som ger dina höfter eget liv och har du en fäbless för vackra texter så är garanterat Avantgardet nåt för dig
Steget från småländsk boogie-pop till Miss Li är kanske monumentalt idag. Men det fanns en tid då Linda Therese Karlsson från Borlänge var en popsensation på de små scenerna. Jag menar den rösten, den energin. Få, om ens någon artist, manlig eller kvinnlig kunde mäta sig med de parametrarna. På senare år har det hänt något med Miss Lis karriär, soundet har blivit större, mer tillrättalagt och putsat. Kanske lite plastigare om man nu vill vara sådan. Men det går inte att bortse från att den där rösten fortfarande är urstark, och förmågan att producera och leverera lättlyssnad popmusik är enastående. En låt som ”Instruktionsboken” borde inte falla mig i smaken. Det går egentligen emot all rim och reson. Men jag kan inte, jag klarar inte att stå emot den. På senaste släppet ”Underbart I All Misär” så pendlar känslotillstånden lite hur som helst. Allvarliga mörka texter får dansskor och studsig rytm. Blir galen på en låt som ”Terapi”, jag fattar den helt enkelt inte. Nej tacka vet jag en låt som überhiten ”Komplicerad”. Svensk popmusik när den är som allra mest neonskinande och tuggummi-doftande. Där och då fattar jag åter varför Miss Li har den statusen hon har och verkligen förtjänar.
Om jag säger David Ritschard, vad säger du då? De som valt bort den blå stjärnan på bröstet och istället sympatiserar med Söders lirare jublar säkert högt. Ritschard, en ikon och hjälte i Bajen-land förtjänar med skivan ”Blåbärskungen” att nå ut över söders höjder och som en höststorm sätta klorna i resten av landet. Jag ska vara ärlig. Jag trodde inte riktigt på alla hyllningssånger om honom. Men jag sitter nu här med vit flagg och vaggar mig genom ”Sverigerocken” jag tar några lätta steg till ”Sockenplan Revisited”. En av årets finaste plattor? Ja den förtjänar i allra högsta grad att vara med i de diskussionerna. Känslan i texterna, den svala countrydoftande ljudbilden. Helheten. Det är en fantastisk skiva. En skiva till middagsbjudningen, till förfesten, till roadtripen, du bestämmer helt själv. Men spela den snälla. Den förtjänar det.