Enligt alla möjliga odds borde jag nog inte finnas

En blick bakåt och man kan påminnas om att den tillvaro som förefallit självskriven kan vara en parentes.

Finska vitgardister med sina kulsprutor 1918.

Finska vitgardister med sina kulsprutor 1918.

Foto: Okänd

Krönika2022-05-14 07:11
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Enligt alla möjliga odds borde jag nog inte finnas överhuvudtaget. Mycket talar för att allt kunde ha blivit annorlunda och att jag lämnats ofödd. 

När jag ser tillbaka på min egen släkts erfarenheter under 1900-talets första hälft, så är det ett antal ”omöjligheter” som tornar upp sig. Det borde inte ha gått, men på något sätt så gick det.

undefined
Finska vitgardister med sina kulsprutor 1918.
undefined
Ett kompani rödgardister förbereder sig för slaget om Tammefors 1918.

Farfar deltog i finska inbördeskriget 1918. Han slogs på den vita sidan, men att döma av ett par kommentarer som jag minns från någon av barndomssomrarna på 1960-talet ska det ha skett motvilligt och att han i själva verket blev tvångsrekryterad. Han var ende sonen på en hyfsat stor gård och det bestämde saken för hans del.

undefined
Gustaf Mannerheim inspekterar sina en battaljon jägarsoldater i Vasa 1918.
undefined
Rödgardister i fångenskap 1918.

Men han överlevde, vilket blev avgörande för den fortsatta berättelsen.

Morfar, som kom från en liten by på den ryska sidan i norra Karelen, ska ha suttit i tyskt fångläger under första världskriget, men lyckats rymma och ta sig hem igen. När han, i likhet med miljontals andra under Stalintiden, blev deporterad och ivägskickad mot något läger i Gulag hade han ändå hunnit bilda familj och få barn. Han återkom aldrig och länge var det ovisst vad som hänt honom, men senare nåddes vi av rykten att han dött under transporten. Historien slukade honom, han försvann som om han aldrig funnits. Det finns inte ett enda efterlämnat fotografi, alla som kände honom är döda sedan länge. Min mamma som var född 1925 hade inga minnen av hur han såg ut, men kom i alla fall ihåg att han var gladlynt och tyckte om att sjunga. 

undefined
Fångar från Gulag gräver Vitahavskanalen 1932.

Mina föräldrar möttes i Finland under 1940-talets sista år. Mamma, mormor och två mostrar hade tagit sig ut ur Sovjetunionen i slutet av andra världskriget och hamnat i ett litet samhälle söder om Uleåborg. Pappa hade som tonåring gått in i fortsättningskriget och varit gränsvakt under några år efter krigsslutet, men hade också utbildat sig till elektriker och fått arbete på ett kraftverk i trakten. 

Mina farbröder i Finland hade liknande erfarenheter. En morbror sägs ha stridit som sovjetisk soldat och sårats i Berlin under andra världskrigets slutstrider.

undefined
Pauli Olavi Kuivanen är kulturjournalistisk nestor

Själv har jag, liksom mina syskon och kusiner, sluppit allt det där, men när jag blickar tillbaka känns det - inte minst mot bakgrunden av kriget i Ukraina - naturligt att fråga sig om det liv vi uppfattat som nära nog självskrivet kan visa sig vara en parentes - ett undantag.

Pauli Olavi Kuivanen är kulturjournalistisk nestor