Tidningen Nya Tiders vara eller inte vara på Bokmässan i Göteborg har blivit en följetong där alla litteratur- eller politikintresserade förväntas ha en åsikt. Ett par hundra författare samt flera förlag har redan aviserat att de bojkottar årets mässa, och nu håller en alternativmässa på att byggas upp samma helg hos grannen Världskulturmuseet. Samtidigt finns det författare som aviserat att de ser det som sin demokratiska plikt att åka till Göteborg för att visa motstånd och ta debatten.
På ytan går det att välja mellan tre tydliga alternativ:
1) Nya Tider är en hejdundrandes tidning som säger sanningen om vårt tillstånd i landet! Det är alla de där andra som borde vara portförbjudna!
2) Nya Tider är en högerextrem skittidning, men vi måste värna yttrandefriheten.
3) Nya Tider saluför människofientliga åsikter och har inget på en demokratisk institution som Bokmässan att göra. Bojkotta!
Alternativ 1 är förstås så kallade alternativa fakta och kan lämnas därhän. Återstår då att välja på alternativ 2 och 3. Men det är inte så lätt.
Yttrandefrihetsfrågan är viktig, så klart. Och det är ytterhetsåsikterna som är i störst behov av en generös yttrandefrihetslagstiftning.
Men det finns dimensioner i Nya Tiders kommunikationsparlör som är mer problematiska än andra. Nyligen medverkade en av tidningens redaktörer i en film som uppmanade till hembesök hos journalister. Att på det sättet gå från antidemokratiska ord till hotfull handling är anmärkningsvärt.
Nya Tider är en mer eller mindre uttalad motståndare till yttrandefrihet, vilket gör det yttrandefrihetsförsvarande argumentet lite paradoxalt. Det är en tidning sprungen ur en rörelse som vill strypa den breda kulturen i gammal klassisk bokbrännaranda, och som alltså uppmanar till hot av journalister.
I grunden handlar det om vad Bokmässan vill vara. Det är en fri och privat mässa, som har full rätt att välja precis vilka aktörer och gäster den vill låta delta. Att som nu välja den enkla vägen och göra det till en juridisk fråga – "så länge Nya Tider inte begår något brott är de välkomna" – är lite torftigt. Det är klart att mässan har full frihet att låta den personliga etiken styra i stället.
Själv vill jag slå ett slag för yttrandefrihet, men mot tvärsäkerhet. Att ordna en alternativ mässa där alla känner sig säkra och manifesterar demokrati och människovärde – toppen! Att vara där och ta fajten – också jättebra! Att tycka att Nya Tider som enskild liten antiintellektuell pajsarrörelse får alldeles för mycket gratisbränsle till sitt martyrskap och därför borde ignoreras – jo, det ligger något i det också .
Helst skulle jag ju önska att Nya Tider drabbades av en plötslig självinsikt. Att de själva insåg att en högerextrem yttrandefrihetsmotståndare med alternativa fakta som främsta vara inte har mycket att hämta på en bokmässa med temat Bildning.
Erik Wallsten är frilansskribent och skriver kulturkrönikor var tredje vecka.