Tonys textrader om ”kabelspårvagnar som klättrar halvvägs till stjärnorna” och Scotts försäkran om en stad fylld av vänliga människor med kärlek i blick gjorde San Francisco, som redan var känd som en av världens vackraste städer, till en ännu större turistmagnet.
Mitt besök där denna vår var det första på många år och jag kan konstatera att stadens attraktionskraft är fortsatt stark. Men spåren efter dess dramatiska nutidshistoria är inte enbart en positiv upplevelse. Vissa delar av Haight-Ashbury, centrum för 60-talets hippie- och flower power-rörelse, är i sorgligt förfall, medan Castro några kilometer därifrån frodas. I Castro fanns på 70-talet frontlinjen för den sexuella revolution, som leddes av Harvey Milk, San Franciscos första öppet homosexuella borgmästare. Castro är idag en gentrifierad och blomstrande stadsdel, som bland annat hyllar sin historia med regnbågsfärgade övergångsställen på huvudgatan.
Artister som Janis Joplin, Jefferson Airplane, Carlos Santana, Chris Isaak och medlemmar i Metallica har alla haft sin hemvist i staden med omgivningar, men det märker du inte mycket av i dagens San Francisco. Visserligen hittar du här, som överallt i världen, affärer, caféer och restauranger som pumpar ut dagens aktuella hits med samtalsdränkande volym, men ännu vanligare är att ljudmiljön fylls av cool lounge-musik och jazz.
Jazzen, som oftast kämpar om uppmärksamhet och inte alltid får de största rubrikerna på kultursidorna, frodas verkligen i San Francisco. Det har sina rötter mer än hundra år tillbaka i tiden då den nya musiken från New Orleans tidigt nådde hit. San Francisco var en sprudlande kulturell smältdegel redan då och blev snart känt som ”Harlem of the west”.
Jazzens nutida historia i staden började för trettio år sedan när Crescendos motsvarighet där, SF Jazz, drog igång en framgångsrik jazzfestival. Årets upplaga äger rum nu i juni. Organisationens största bedrift är att man lyckats förverkliga byggandet av, i modern tid, USA:s första fristående konsertbyggnad helt ägnad åt jazz. SF Jazz Center, en skapelse i betong, stål och mycket glas, stod färdig 2013. Som för att visa jazzens position i det lokala kulturlivet ligger huset bara några kvarter från både operahuset och Symphony Hall, hemvist för San Franciscos symfoniorkester.
I SF Jazz Center finns ett auditorium med 700 platser och konserter de flesta av veckans dagar plus en mindre lokal, som fungerar som intim klubb på kvällarna och utbildningslokal på dagtid. SF Jazz har ett omfattande samarbete med skolor i regionen, där man tidigt fångar upp talangfulla ungdomar.
En av dessa, den utmärkta flöjtisten Elena Pinderhughes, står på scenen när jag är på plats i stora salen en söndagkväll. Hon finns med i bandet kring kvällens huvudattraktion, pianoveteranen Kenny Barron.
Silicon Valley med sin framtidstro och starka entreprenör-anda är granne till San Francisco, så det känns rätt att avsluta konsertkvällen med att premiäranvända en av dess tjänster. Uber, som blivit en nagel i ögat på traditionell taxiverksamhet, startade i San Francisco och har i snabb takt spridit sej över världen. Jag tar upp mobilen och med några få knapptryck har jag efter bara några minuter en Uber-bil på plats, som smidigt tar mej till hotellet. Inga kontanter eller kreditkort behöver tas fram, betalning sker automatiskt. Framtiden är här!
