Tommy Körberg har på olika sätt agerat den schackspelande ryske protagonisten sedan "Chess" första inkarnation på 80-talet när det kalla kriget fortfarande var kyligt och ryska u-båtar med kärnvapen låg och skräpade på svenska öar.
Det nya året kunde inte ha startat bättre, tänkte jag och letade igenom den överfyllda diskbänken efter bubbelslattar och överblivna popcorn att fira med.
När jag såg rubrikerna om en spektakulär film som dykt upp i efterdyningarna av nyårsnattens VM-finalmatch mellan den norske schackgiganten Magnus Carlsen och ryske Jan Nepomnjachtjij i New York rådde inga tvivel i mitt huvud om vad jag skulle få se. Ryssen skulle framför en samlad världspress meddela att han hoppar av till väst och brista ut i en smäktande ballad om kärlek bortom rikens gränser.
Samma scenario i Björn & Bennys "Chess" från 1984 slutar med att Tommy Körbergs skönsjungande shackmästarryss tvingas avbryta sitt avhopp för att flygas hem till en grå vardag med son och hustru i Moskva. Men den här gången skulle det sluta sexigare.
Sångaren Tommy Körberg (mitten) tillsammans med låtskrivarna Benny Andersson och Björn Ulvaeus skålar efter premiären av musikalen Chess i London, Storbritannien 1986.
Hela julhelgen hade byggt upp till crescendot. På juldagen lägger SVT ut "Whiskey on the Rocks", en väldigt fri tolkning av vad som utspelades under den vecka som den kärnvapenbestyckade sovjetiska u-båten U 137 låg på grund utanför Karlskrona hösten 1981. Kalla kriget är stekhett.
Den finska kustbevakningen kunde snabbt koppla Eagle S till kabelsabotage i Östersjön på juldagen.Fartyget är flaggat på Cooköarna, men tros tillhöra den så kallade ryska skuggflottan av fartyg som är över 15 år gamla, utan kända ägare.
Redan samma dag förstörs elkabeln Estlink 2 i Östersjön. Tankfartyget Eagle S bordas av Finland bara några timmar senare.
Eftersom det ryska skuggflottefartyget ligger i Finska viken i realtid har varken SVT eller Björn och Benny ännu inte hunnit dramatisera förvecklingarna, men det är inte svårt att föreställa sig ett scenario där ryska topptjänstemän kläcker en diabolisk plan för att frita sitt skepp – men för att lyckas måste först deras man i New York vinna VM i schack.
Det finns utrymme för gott om sidospår i handlingen under schack-VM. Schackspelare är blådårar. För bara några månader sedan anklagades den ryska spelaren Amina Abakarova för att ha förgiftat sin motståndare med kvicksilver och den norske mästaren Magnus Carlsen, han som mötte ryssen i VM-final på nyårsaftonen, har under rådande VM hunnit att både hoppa av och på igen efter ett hätskt byxdebacle. Norrmannen har därtill en tvättaäkta ärkerival: den unge amerikanen Hans Niemann. Han portades i februari från en schackklubb efter att ha slagit sönder ett hotellrum och anklagades 2022 för att ha fuskat med hjälp av strömförsedda analkulor.
Hans Niemann har anklagats för att fuska. Bland annat genom elektriska analkulor. Själv medger han att han tidigt i sin karriär använt otillåtna program i onlinematcher, men nekar å det bestämdaste till att ha brukat sexleksaker under bedrägliga former.
Vän av ordning noterar att Sverige spelar andrafiol i det här dramat, med ryska, finska och norska namn i huvudrollerna. Men glöm inte de diplomatiska affärer som i detta nu utspelar sig mellan Sverige och Spanien, som har lagt vantarna på den efterlyste influencern Christofer "Chrippa" Berg. Jag tänker mig att han skulle kunna vara en del i ett större internationellt fångutväxling i den sista akten.
I mellandagarna greps Christofer "Chrippa" Berg, som är misstänkt för flera fall av grova ekobrott, av spansk polis.
Ungefär så såg mina förväntningar ut när jag klickade igång det utlovade filmklippet från schack-VM-finalen. Om alla spelat sina pjäser rätt skulle det kunnat råda fred i Europa redan till trettonhelgen. Döm om min besvikelse när det visade sig att norrmannen bara ville hinna gå på nyårsfest och föreslog för ryssen att de skulle spela korta remi-matcher tills domarna gick med på att låta dem dela på segern.
Magnus Carlsen ville inte spela mer och fick dela världsmästartitel med ryssen Jan Nepomnjachtjij efter deras utdragna finalmöte i New York på nyårsaftonen. I en inspelning hörs han säga till sin motståndare att de kan fortsätta att spela oavgjort tills de tillåts att dela på titeln.
Inget sångnummer. Inga avhopp. Bara två småfubbiga schackspelare som nu får dela på världsmästartiteln. Krigen och kriserna tickar oförtrutet vidare.
Vårt enda hopp nu är att Björn Ulvaeus sitter i sitt flytande hotell med blicken mot finska viken och komponerar på en final med lite bättre stuns. Åtminstone bättre musik. Orkestern kan spela den för oss medan vi sjunker i Östersjöns mörka vatten.